Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Peter Hjörne Bild Stefan Berg Bild: Stefan Berg

Men vad är det frågan om!?

Trots att väljarna är intresserade av frågor som miljö, migration och EU:s roll så pratar regeringen och dess stödpartier mest om högerextremismen. Det blir lätt en märklig valrörelse när vissa partier främst uttrycker vad de är emot, snarare än vad de är för.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Söndagen den 26 maj är det val till Europaparlamentet, EU-val, i Sverige. I valet väljer medborgarna i EU:s medlemsländer vilka som skall representera dem i EU-parlamentet de kommande fem åren. 751 EU-parlamentariker från 28 medlemsländer skall väljas. 20 från Sverige, 96 från EU:s folkrikaste land Tyskland.

Ledamöterna ingår i och sitter tillsammans med partigrupper med likartade åsikter. Under de kommande fem åren skall de stifta lagar, fastställa EU:s budget och debattera EU-frågor. Så ser de yttre förutsättningarna ut?

Men vilka frågor är det då som är EU-frågor? Frågar man Stefan Löfven, Jan Björklund och Annie Lööf så handlar valet främst om att rida spärr mot nationalism, högerpopulism och extremism.

"En folkomröstning om högerextremismens framfart. Ska de erbjudas makt eller motstånd", sa Stefan Löfven i riksdagens partiledardebatt i veckan. Annie Lööf hävdade det är den avgörande frågan i EU-valet, den som avgör Europas framtid.  "Det här är det viktigaste EU-valet sedan Sverige blev medlemmar". Det är ett vägval för fortsatt frihet och demokrati, i ett Europa där Orban och mörka krafter vinner makt, sa Lööf.  Jan Björklund menade att "det är den liberala samhällsmodellen som nu står på spel".

Centerpartiets toppnamn i EU-valet Fredrik Federley spädde på. I en debattartikel i Aftonbladet skrev han att de "västeuropeiska liberala värdena" hotas i sina grundfundament av högerpopulister. I samma artikel påstår han att KD:s EU-kandidat Sara Skyttedal "öppnar dörren till högerpopulism" och han frågar: "Är det diktaturfasoner som gäller nu, KD?"

Det gjorde, med rätta, Ebba Busch Thor rasande.

– Menar du att KD tvekar mellan demokrati och diktatur, frågade KD-ledaren Annie Lööf.

Centerpartiet passerar en gräns för anständighet, sa Busch Thor och KD:s policyansvarige Johan Ingarö twittrade om en "svårslagen svinaktighet" och "att det är långt bortom den vanliga valfebern, det är direkt vedervärdigt".

EU-valet tycks alltså bli en repris på höstens och vinterns VM i avståndstagande och högt tonläge. Med ödesretorik om hotet från högerextremismen och kampen för demokratin gör Löfven, Lööf och Björklund ånyo vad de är emot, inte vad de är för, till sin viktigaste fråga.

Därmed tycks man vilja bevisa att den märkliga och ideologiskt haltande januariuppgörelsen var riktig och viktig, att det var helt riktigt att till varje pris utestänga SD från något inflytande och att göra dem till alla politiska diskussioners centrum.

Det har kommit att bli särskilt viktigt som priset för uppgörelsen blev högt: En död allians, en försvagad liberalism med liberalerna under riksdagsspärren, stärkta ytterkantspartier och en Annie Lööf som tappat stort i förtroende.

Att Januariöverenskommelsen, som är det konkreta resultatet SD-fokuset, är onaturlig blev tydligt under partiledardebatten i SVT förra helgen.  Januariöverenskommelsens partiledare tvangs då försvara politik de inte står för.

Tydligast blev det när Isabella Lövin skulle stå upp för förändringar i arbetsrätten mot en aggressivt debatterande Jonas Sjöstedt. MP-stråkröret fick följaktligen lägst betyg i en Demoskopmätning medan Ebba Busch Thor klarade sig bäst.

Om nu kampen mot högerextremismen och för demokratin är regeringspartiernas, Liberalernas och Centerpartiets viktigaste frågor, vad tycker då väljarna, som ju faktiskt är de som bestämmer?

Det är inte kampen mot högerextremismen. I stället toppar två frågor överlägset, visare en undersökning från DN/Ipsos, Nästan var fjärde väljare anser att miljö och klimat är viktigast, tätt följd av frågor som rör invandring/integration/migration/asyl- och flyktingfrågor. Långt efter kommer frågor om EU:s inflytande, lag och ordning och ekonomi. Endast en procent av de tillfrågade ser att stoppa högernationalismen som det viktigaste.

EU- valet handlar givetvis, som alla andra val, om värderingar. Naturligtvis finns det oroväckande och auktoritära tendenser och rörelser inom EU-kretsen. Vi ser växande polarisering, bristande tolerans och ökande klyftor.

Men EU är samtidigt en stor framgång. Det tidigare ständigt krigshärjade Europa har haft fred sedan EU bildades. De fria rörligheterna har vidgat allas våra möjligheter och horisonter, frihandeln har gett ökat välstånd för miljontals EU-medborgare, gemensamma forskningsprogram har gett Europa än större "intellektuell" styrka. Listan kan göras mycket, mycket längre.

Vi svenskar har sett fördelarna. Stödet i Sverige för EU har aldrig varit större och inget av riksdagspartierna förordar nu en Swexit, ett utträde.

EU-valet är viktigt därför att EU är viktigt, inte minst för en liten, exportberoende nation som Sverige. Därför förtjänar EU-valet både uppmärksamhet, respekt och saklighet. Konkreta frågor om EU:s framtid borde dominera diskussionen, snarare än överord, avståndstagande och ståtliga gester. Klimat och miljö, invandring och integration, brottsbekämpning, lag och ordning, jobb och välfärd och mer eller mindre överstatlighet borde få vara fokus för resten av EU-valrörelsen.

Vi borde få slippa floskler, respektlösa och osanna påhopp och mästrande besserwisserattityder. Vi borde framför allt få veta vad de olika EU-kandidaterna är för, inte vad de är emot. Det är EU och väljarna värda!