Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nyamko Sabuni (L) premiärtalade i Almedalen Bild: Adam Ihse /TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Med sakligheten som vapen

Om man kan tala om en röd tråd i Nyamko Sabunis Almedalstal så är det snarast hennes tilltro till rationell problemlösning. Sakligt, ingenjörsmässigt och förnuftigt. Den nyvalde L-ledaren verkar gå in för att bli en samhällsbyggare.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Förväntningarna låg i luften när Nyamko Sabuni äntrade talarstolen i Almedalen på onsdagskvällen framför en stor och nyfiken publik. Tidigare under dagen hade den alldeles nyvalda partiledaren för Liberalerna presenterat förslaget att tillsätta en statlig elektrifieringskommission för att lösa Sveriges omställning till en miljömässigt hållbar produktion och konsumtion. Mer konkret vill Sabuni se en påskyndad elekrifiering av den tunga fordonstrafiken.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sabunis tal handlade inte bara om miljöfrågan. Det var uppbyggt kring hennes egna livserfarenheter, ändå var det inte i första hand något sentimentalt tal. Om man kan tala om en röd tråd så är det snarast hennes tilltro till rationell problemlösning. Sakligt, ingenjörsmässigt och förnuftigt. Den nyvalde L-ledaren verkar gå in för att bli en samhällsbyggare. Det ligger onekligen i tiden. Årets Almedalsvecka har också präglats av samhällets utmaningar. En av dem är just kapacitetsbristen i elsystemen. En stark befolkningsökning, koncentrerad till storstäderna i kombination med digitalisering och nyetableringar av elintensiv verksamhet har på kort tid skapat en kapacitetsbrist i elnäten. Ett problem som få förutsett och som helt hamnat i skymundan i samhällsdebatten.

Klimatomställningen handlar i hög grad om att byta ut fossila bränslen mot eldrivna transporter och produktion. Detta i ett läge där elnätet redan börjar nå kapacitetsgränsen på många håll. Sabuni, med bakgrund som hållbarhetsdirektör på teknikkonsultföretaget ÅF, har tagit sig an en central fråga för svensk ekonomi och samhällsliv.

Nu handlade Sabunis tal inte bara om vikten av ny miljöteknik och problemlösning. Hon markerade flera gånger mot rasism och främlingsfientlighet. Hon sade sig också vilja bekämpa hederskulturen och identitetspolitiken. Hon betonade även att integrationen inte fungerar idag och att detta är socialliberalismens stora utmaning.

På många sätt följer Sabuni en klassisk folkpartistisk tradition av att betona förnuftiga lösningar på samhällsproblem och bekämpa det irrationella: ”Klimatångest är bara bra om det leder till åtgärder”, som hon uttryckte det. Sabuni vill framställa sig som handlingsinriktad och sakfokuserad. Det är förstås lättare sagt än gjort. Men inriktningen är ändå välkommen i en tid då politiken länge präglats av ytliga symbolstrider.

Med Nyamko Sabuni har Liberalerna möjlighet att bli en relevant kraft i svensk politik. Det kräver förstås att partiet klarar att fullfölja hennes icke-sentimentala linje och våga peka ut lösningar på svåra problem. Men det kräver också att partiet inte går i sin gamla fälla att lägga tonviken på för väljarna mer perifera frågor som NATO-medlemskap och mobilförbud i skolan.

Vad säger då detta om L:s inställning till regeringsfrågan? Inte mycket. Om L väljer att bli ett samhällsbyggarparti finns nog möjligheter till samarbete med de mer konstruktiva delarna av socialdemokratin. Däremot kommer knappast hennes hållning att gå hem hos den känslo- och identietsbaserade vänster, som finns representerad i alla de rödgröna partierna, och som helst vill se världen i en svartvitt kamp mot ondskan.

Sabunis hållning är å andra sidan inte heller något hinder för ett samarbete högerut. Liberalerna skulle snarare kunna bli den vakthund som ser till att en högerregering håller sig inom gränserna för en rationell, liberal politik även om den med stor sannolikhet blir beroende av SD-stöd. För om Sabuni menar allvar så är det innehållet i politiken som kommer sättas främst. Folkpartism när den är som bäst.