Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Med barnen som slagträ mot pornografin

Pornografi hör inte hemma i skolan. Men ett porrfilter på skoldatorer är i praktiken verkningslöst. Förbudsivrarna kommer inte nöja sig förrän staten har kontroll över all pornografikonsumtion - något som inte är förenligt med ett fritt samhälle.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En nollvision mot pornografi i skolan. Det är vad ett antal debattörer, verksamma i Göteborgs stad efterfrågar på GP debatt (9/9). I sak är det svårt att invända mot att pornografi inte hör hemma i skolan. Men hur verksamt är egentligen ett porrfilter på skolans datorer när varje elev har tillgång till sin egen mobiltelefon?

57 procent av landets kommuner har infört filter i sina skolor. I praktiken kommer det inte hindra en endaste tonåring från att möta pornografin. Den finns ett knapptryck bort, så länge vi inte inför någon form av Kina-liknande censur för hela befolkningen.

Porr-motståndarna skriver gärna om att barnen ska vara ”trygga” och sätter inte sällan likhetstecken mellan pornografi och våld. En skrämmande bild målas upp som verkar vara direkt kopierad från liknande debattartiklar. I själva verket kan pornografi se väldigt olika ut och det är omöjligt att dra en skarp gräns mot erotik och sexuella skildringar i allmänhet. Inga barn blir trygga av att avskärmas från verkligheten eller av att sexualitet skambeläggs. Skolans roll bör vara att ta upp pornografin i sex- och samlevnadsundervisningen. Inte att förneka dess existens.

Att införa porrfilter på skolans egna datorer är i hög grad ett slag i luften. En vilja att kontrollera en verklighet som inte går att kontrollera. Porrmotståndarna lär knappast heller nöja sig med detta. Att porrfilter på skoldatorer är ineffektivt för att komma åt pornografi borde var och en kunna begripa, ändå drivs det med en frenesi som sannolikt avslöjar att man egentligen vill gå längre.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet vill till exempel införa obligatorisk legitimationskontroll vid besök på porrsajter – med bank-ID – för hela befolkningen (Expressen 3/4). Staten ska koppla grepp om vår sexualitet. Något mer integritetskränkande är svårt att tänka sig. För att inte tala om risken att sådana uppgifter skulle hamna i orätta händer och möjliggöra utpressning.

S-kvinnor i Skåne vill gå ännu längre och förbjuda pornografi helt och hållet genom att klassa porr som ”hets mot folkgrupp” (Sydsvenskan 13/8). Tanken är helt och hållet förledande.

Man bör ha klart för sig vilka länder som idag håller sig med ett pornografiförbud: Kommunistkina, Saudiarabien, Iran. Vi talar om diktaturer. Pornografi var även förbjudet i DDR och de andra länderna i östblocket, även om det avslöjats att den östtyska säkerhetstjänsten, Stasi, höll sig med sin egen pornografiska samling.

Det är ingen slump. Det som utmärker totalitära stater är nämligen en renhets- och kontrollmani, som givetvis alltid åtföljs av hyckleri och förljugenhet. Förbudsivrarna drivs inte av omsorg om de som arbetar i sexfilmsindustrin i Hollywood. De drivs av en vilja att kontrollera våra tankar. I praktiken en vilja att göra våld på den mänskliga naturen. Att skapa ett för makten hanterbart subjekt.

Fria samhällen utmärks tvärtom av att de tolererar smuts i hörnen. På samma sätt som yttrandefrihet bara råder om det som de flesta anser gräsligt och motbjudande får yttras. Tankeförbuden drabbar i slutänden alla. Och våra barn skyddar vi genom uppfostran och undervisning. Inte genom att använda dem som förevändning för att skapa en kontrollstat eller förneka verkligheten.