Draupner var inte bara guden Odens magiska armring. Så hette också en av de klubbar som gav fortsatt liv åt Göteborgsnatten, efter att de vanliga krogarna stängt. Svartklubbarna var många under några år under 80-90-talet. Många, till dess en majoritet i kommunen fattade det väl överlagda beslutet att låta några etablerade krogar i centrum servera nattpigga.
När ett antal vanliga nattklubbar fick lov att ha öppet till klockan fem ströps raskt efterfrågan på svartklubbar. Den som ser på saken med ungdomsnostalgiskt skimmer kan därför tycka att Göteborg bleknat – dessa svarta hak lockade med en särskild spänning.
Mina vuxna, nyktra ögon tåras inte. Det folköl som ofta serverades i "baren" kompletterades både här och där med andra droger, vilket var ett tungt vägande skäl för att indirekt rensa upp.
Är det denna svartklubbsera polisen och vissa politiker vill återskapa? Det lär bli direkta effekten av en snålare tillståndspolicy. De som är unga idag är på intet sätt mindre kreativa än vi som var unga på 80- 90-talet.
Det som däremot skiljer då från nu är tillgången på droger, vilken är större. Dessutom har det hänt något med umgängestonen. Den har blivit råare.
Därför finns skäl att ifrågasätta om tidigare stängningstider verkligen skulle göra staden säkrare. För vem är småskumma lokaler på bakgator säkrare?
Vidare finns skäl att höja ögonbrynen inför majoritetspolitikernas velande. För knappt ett år sedan fattades beslut om att fler krogar än de vid etablerade nöjesstråk skulle få ansöka om längre öppettider. Något som kan tyckas anstå en stad med anspråk på evenemangsstämpel.
Nu låter Dario Espiga (S) förstå att beslut i mer liberal riktning skulle ha varit förhastade. Polisens vädjanden till kommunstyrelsen om förkortade öppettider, har gett extra darr på manschetten. Dario Espiga lovar anlita forskare för att undersöka hur femtider på krogen påverkar folkhälsan.
Forskning i all ära, men ett rättvisande slutresultat kräver förstås att alla variabler vägs in. Alternativet "i säng vid tre" måste ställas mot "fortsatt party på skum lokal".
När stadens borgerliga politiker ifrågasätter både velandet och att Göteborgs riktlinjer avviker från andra städers blir de dock raskt anklagade för populism. Ändå finns det berättigade skäl att fråga sig varför både Stockholm och Sundsvall kan få stå som värdstäder för öl- och whiskymässor, medan detsamma anses regelvidrigt på Svenska Mässan i Göteborg? (Särskilt som det däremot uppenbarligen går bra att förkovra sig i vinkunskap till reapris under arrangemang som Hem- och villa-mässan)
Lokala föreskrifter får förstås skilja sig åt. Och en slapp tillståndsgivning är inget att sträva efter. Inte heller slapp kontroll. Tillståndet bör snabbt kunna ryka för krogar som misslyckats med att hantera säkerhetsfrågor, som fifflat eller sålt svartsprit. Men det måste finnas rim och reson i det hela.
Att Göteborgskalaset blivit Kulturkalas är ett uppköp, men det betyder inte att det strikta alltid är det bästa. Göteborg sneglar gärna på konkurrerande storstäder i andra sammanhang, så varför skulle det vara fel att kolla hur andra resonerar kring serveringstillstånd?
