Har det blivit omodernt att ta ansvar? undrade en kritisk Leif Pagrotsky (S) i en GP-krönika i förra veckan.
En mycket berättigad fråga i dessa tider.Det tyckte tydligen även kommunalrådet Anna Johansson (S). Rimligt! twittrade hon om Pagrotskys syn på makt och ansvar.
Den stenen, som egentligen var riktad mot regeringskansliet, borde dock inte ha hunnit många meter innan ljudet av glaskross blev öronbedövande. Men Anna Johansson hade kanske, likt många andra partikamrater i Göteborg, rejäla hörselskydd på?
– Jag förstår inte varför människorna i Göteborg inte tågar gatan fram och kräver kommunstyrelsens avgång, sade Inga-Britt Ahlenius nyligen i en lokalradiointervju apropå muthärvorna.
Det tål naturligtvis att fundera över. Varför har göteborgarna inte protesterat högre? Det finns ju en hel del att vara missnöjd med, en hel del ansvar att utkräva.
Hur kan det komma sig att man vill regera men att man inte vill ta ansvar? frågade Leif Pagrotsky.
Häromdagen fick han indirekt svar, från en missnöjd partikamrat här i Göteborg.
”Alla stora beslut är kollektiva. Ansvaret är delat. Alla som satt i trafiknämnden, fullmäktige och kommunstyrelsen har ett lika stort ansvar”, skrev en framträdande socialdemokrat i mail till GP. Han hade upprörts över GP:s skildringar av de urusla spårvagnsaffärerna och tyckte ledarkommentarerna var orättvisa och oförsonliga.
Pagrotsky tog Vattenfalls dåliga affärer som ett av flera exempel på oviljan att ta ansvar. ”När jätteförlusten blev ett faktum var skulden först okänd sedan oändligt långt borta från de personer Sveriges folk har gett ansvaret att sköta statens affärer”, skrev han.
Eftersom det finns uppenbara paralleller till misslyckade affärer här i staden, passar det bra att citera Leif Blomqvist (S), tidigare ordförande i trafiknämnden:
”Det är svagt att skylla på oss politiker. Vi valde det tjänstemännen föreslog. Ingen kan komma och säga att det var politikernas beslut”.
Tänk så bekvämt att antingen skylla dåliga beslut på tjänstemän som inte har ett personligt ansvar, alternativt att smeta ut ansvaret på samtliga politiker i en hel kommun.
Ett sådant agerande är lika bedrövligt var det än sker, på riksplanet eller lokalt. Väljare har rätt att förvänta sig att nämndpolitiker eller kommunalråd med specialansvar också förmår ta det. Alla kan begå misstag. Men politiker som hellre pekar finger åt alla håll än förmår ta på sig skulden är inte de bäst lämpade för uppdraget.
