Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Vad vet väl en styrelse?

Alltför många styrelseledamöter, däribland en del politiker och fackliga ledare, har på sistone duckat från personligt ansvar, skriver GP:s Maria Haldesten.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Om någon sade att ”de västliga oljeföretagen är starka krafter för fred”, skulle du tro på det?

Det var i alla fall vad Carl Bildt försvarade sig med i ett uttalande i Amnesty Press 2002. Carl Bildts dubbla roller – han hade då en plats i Amnestys Business Group, samtidigt som han satt i styrelsen för Lundin Petroleum – var ifrågasatta inom människorättsorganisationen. Oljebolaget hade då kritiserats av flera människorättsorganisationer för att ha bidragit kränkningar av mänskliga rättigheter i Sudan.

Carl Bildt svarade att oljan och intresset för Sudan skulle bidra till fredsprocessen, men att det i krig sprids propaganda som kan förklara motsägelsefulla uppgifter. Och sånt borde han ju, i egenskap av ärrad fredsmäklare från Bosnienkriget, ha insikt om.

Ändå skaver det. För, allvarligt talat, inte styrs oljebolag i allmänhet av duvor som flyger Afrika runt med olivkvistar.

Men visst blir fler bolag medvetna om vikten av socialt ansvarstagande. Och Lundin har, i varje fall på pappret, uppförandekoder att följa. Men det känns ändå inte troligt att just oljebranschen lär gå i bräschen för CSR-utvecklingen.

En rad rapporter om smutsiga oljeaffärer i Sudan har kommit. I ”Unpaid Dept” från den ideella organisationen European coalition on oil in Sudan, uttalar sig Kanadas utrikespolitiske rådgivare John Harker. Han sade att ”oljeutvinningen ligger i hjärtat för den blodiga konflikten i Sudan.

Mot bakgrund av det, samt att de fängslade journalisterna i Etiopien skulle skilda en oljezon, är det många som åter frågar vad Carl Bildt visste.

I Expressen sade Carl Bildt att han inget visste om Lundins planer i Etiopien för att kontraktet inte fanns när han avgick. Bildt sade att han inte minns något om en koncession. Och att han som styrelseledamot bara var begränsat involverad eftersom ledamöter bara har ett övergripande ansvar.

De ansvaret är dock nog så stort. Ett styrelseuppdrag kan vara ett sätt att både förstärka sin ekonomi och sitt personliga varumärke. Men med uppdraget är inte riskfritt. Med det följer inte bara ett personligt straff- och skadeståndansvar, utan också ett moraliskt ansvar.

Att inte veta, inte ha känt till, är en dålig ursäkt. Det är en styrelsesledamots skyldighet att ifrågasätta allt från guldkantade pensionsavtal, till hur upphandlingar sker och hur affärer sköts på plats i andra länder.

Alltför många styrelseledamöter, däribland en del politiker och fackliga ledare, har på sistone duckat från personligt ansvar. Det är en brist.