Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Tigern låter ungen leka

Ingen lek, bara kränkande drillning lyder en amerikansk professors uppfostringsråd. Hon saknar insikt både om barnrätt och lekens betydelse, skriver Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Många människor undrar hur kinesiska föräldrar kan uppfostra så stereotypiskt framgångsrika barn ...

Med det till synes oskyldiga påståendet inledde en amerikansk professor en artikel om "kinesisk" barnuppfostran som gett upphov till en av det nya årets hetaste debatter.

Varför är lätt att förstå för den som läser hennes privata framgångsrecept. Amy Chuas döttrar fick aldrig leka med andra barn, sova över hos dem, kolla på tv, spela dataspel och så vidare.

Skämtar hon? undrar många läsare, tills de inser motsatsen. Kinesiska barn lyckas för att deras föräldrar bara accepterar toppresultat. Lösningen på underbetyg är alltid att skälla ut, bestraffa och få barnet att skämmas, skriver Amy Chua. Och hon hymlar inte ens med att kinesiska föräldrar i uppfostringssyfte kan göra saker som i "västerländska ögon kan motivera en anmälan ".

Juridikprofessorns (!) till synes lättsinniga inställning till lagens syn på barns rättigheter påminner mig om de "troende" Värmlandsföräldrar som nyligen överklagat sin dom för grov fridskränkning av sina barn. Detta med motiveringen att Guds lag ger dem rätt att aga barn i uppfostringssyfte. Men barn får inte utsättas för kränkningar, vare sig i USA eller i Sverige, med hänvisning till kultur eller religion.

Till Amy Chuas försvar kan sägas att hennes bok, med titeln Tigermammans stridssång, är mer självkritisk än hennes inlägg i Wall Street Journal. Men det gör inte sågningen av hennes uppfostringsmetoder omotiverad.

Problemet är inte bara att professorn låter förstå att det är OK att kränka barn. Problemet med Chuas framgångsrecept är dess totala brist på insikt kring lekens betydelse för barns utveckling. Hon tycks också sakna förståelse för hur rörelse påverkar hälsan och hon ignorerar att barn föds olika.

I leken får barn träna sin kreativa förmåga. I umgänge med andra barn får de träna på att interagera med andra människor och de lär sig inse olikheternas betydelse. I leken tränar sig barn i inlevelse, medkänsla men också konflikthantering.

Att neka sina barn dessa insikter är att försämra deras möjligheter att fungera i samhället och på en modern arbetsplats. Arbetsgivare efterfrågar inte bara höga betyg, de efterfrågar också i ökad utsträckning social kompetens.

Visst finns det exempel på att kan man komma långt även utan sådan kompetens, faktum är att några av världens mest kända genier eller framgångsrika innovatörer haft diagnoser som begränsat deras förmåga till socialt samspel. Men dessa uppmuntrande framgångssagor är undantag.

Social inkompetens är ett black om foten. Därför bör det ligga i varje förälders intresse att uppmuntra även till lek. Visst har föräldrar ett ansvar för att ser till att barnen gör sina läxor, men en god mor vet också att sörja för att barnen gör mer än hänger över böcker och instrument.

Kinesisk kost må vara sund, till skillnad från amerikansk skräpmat, men kroppen behöver ändå fysisk träning genom utelek och idrottsaktiviteter på fritiden.

Hillary Clinton skrev, under sin tid som presidenthustru, boken "Det krävs en by... och andra saker barn lär oss". Men det krävs inte bara en by för att uppfostra ett barn. Det krävs också en hoper barn med talanger av vitt skilda slag för att bilda ett fungerande samhälle!