Vi är en verklighet, inget påhitt. Självmordsbombarens egna ord skaver. För till barnen brukar jag ju säga att Sverige är ett tryggt land, att inget krig pågår här. Magnus Sandelins nya bok, Jihad, (Reporto förlag) tvingar läsaren att se en annan sanning i vitögat, en värld där trollen är på riktigt. Fast de kallar sig såklart något annat, som martyrer, eller krigare.
För det är så våldsamma extremister tolkar, eller snarare misstolkar, läget. Motivet de uppger – oavsett om de råkar heta Anders Behring Breivik, Taimour Abdullah eller något annat är att de deltar i ett försvarskrig – mot dem som hotar det kristna Europa eller som förnedrar Allah. Uppenbarligen kan svenskar i gemen numera räknas dit – så även muslimer som inte anses ha den ”rätta tron”.
Självmordsbombaren som misslyckades och enbart sprängde sig själv i luften i Stockholm var inget enskilt undantag. Det har funnits extremister före honom, och efterföljare. För inte alltför länge sedan greps knivbeväpnade män på Centralen, bara ett stenkast från min arbetsplats, initialt misstänkta för förberedelse till terrorbrott. I första instans lyckades åklagaren dock inte övertyga rätten om att männen verkligen avsåg att mörda konstnären Lars Vilks.
Säpo räknar med att det finns runt 200 personer i Sverige som kan räknas till en aktiv kärna av våldsförhärligande islamistister. Det är en liten skara, sett till hur många muslimer det finns i vårt land. Men en tillräckligt stor skara för att åstadkomma skada, särskilt som vissa aktörers tilltagande självständighet innebär en förhöjd risk.
Med andra ord, någon i kretsen kan fatta beslut, planera och agera på ett sätt som liknar Breiviks.
Hur vi förhindrar detta är en fråga som stadigt stigit på såväl regeringens som polisens prioriteringslista. Tyvärr finns inga enkla svar. Vissa unga muslimer dras till våldsbejakande grupper av liknande skäl som andra unga blir nazister, eller faller för Hells Angels eller slutna kristna sekter. De är vilsna, äventyrslystna och lättpåverkade. Att relativ fattigdom och segregation är en del av problemet är också tydligt.
Att motverka det sistnämnda är viktigt för samhället av många skäl, så det kan genast läggas till åtgärdslistan. Att det finns stöd att erbjuda avhoppare är också viktigt, understryker Magnus Sandelin.
Det enskilt viktigaste är dock, som alltid, att öka kunskapen så att fler inser att den här sortens troll är verkliga. I det arbetet fyller boken Jihad en viktig funktion.
