Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Omogna vuxna anger tonen

De som säljer lösnummer på kränkande, smygtagna bilder bör fundera över vad det sänder för signal till ungdomar, skriver Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Paparazzin i buskarna såg dollartecken snarare än bröst när han plåtade prins Williams unga hustru Kate. Och försäljningsglada tidningsägare hakade på.

– Det finns ett allmänintresse, försvarade sig Carina Löfkvist, chefredaktör på Se & Hör

Vad fotografen Elisabeth Wallin Olsson främst var ute efter, att solka ned kungahuset eller skapa uppmärksamhet för sin egen person låter jag konstbetraktaren själv avgöra. Men en sak är säker. Hon tyckte att ändåmålet helgade medlen. Och medlet var i detta fall en icke inte ont anande Camilla Henemark. De strategiskt utplacerade pizzorna gjorde bara hennes sårbara nakenhet extra påtaglig.

Den dumpade mannen bekymrade sig inte om döjande pizzor, när han hämnades med att lägga ut bilder på sin före detta sambos facebooksida.

Dessa tre exempel på hur vuxna människor behandlar andra har gjort mig rejält fundersam. Vilket budskap sänder dessa bildpubliceringar till den yngre generationen?

Något liknande gäller för den ton den väletablerade twitterklassen slår an. Jag har bara använt detta praktiska och stundtals trevliga yrkesverktyg i några månader. Ändå har jag hunnit haja till över dess baksidor.

En grov kommentar om en meningsmotståndare kan raskt komma att skickas vidare. Vill det sig extra illa, kan någon få en liten twittermobb emot sig. Det känns ju proffsigt och socialt kompetent.

Knappast! Men om vuxna fortsätter att använda olika medier på sådant vis, hur kan vi då förvånas över att en del ungdomar inte begriper var gränserna går och vilken skada de ställer till med nätmobbning?

Nyss spreds nyheten om den så kallade Hudikmappen. Några killar, några av dem före detta pojkvänner, hade samlat och spridit kränkande bilder på några unga flickor.

Händelsen är polisanmäld. Och domen mot facebookhämnaren ovan, som dömdes till skyddstillsyn, skadestånd och samhällstjänst för sin kränkning mot sambon, väcker visst hopp. Kanske kan även några i Hudikmobben fällas. Tidigare har kränkningar på nätet varit orimligt svåra att komma åt. Men en lagändring från i våras har ökat polisens möjlighet att identifiera nätmobbare. Det är viktigt, unga måste inse att trakasserierna är ett brott.

Vid sidan av att se till att lagens arm når längre och att övergrepp via nätet inte tillåts passera, måste dock fler vuxna medieaktörer börja sila snacket och sköta bildhanteringen mer varsamt. För unga gör som bekant ofta som vi gör, inte som vi vill att de ska göra.