Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Kraschat skyltfönster

De lovar och lovar, men vem vågar längre lita på att socialdemokraterna inte åter skyller på SDN och försämrar för barnen?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ann Lundgren (S) som skyltdocka för svensk förskolepolitik? Tanken är absurd. Ändå talar partiledare Mona Sahlin om förskolan som en viktig profilfråga och Göteborg som ett skyltfönster.

Hon måste ha noll koll. För alla med minsta insikt om den brutala verkligheten är skyltfönstersnacket obegripligt. Göteborg är ingen barnvänlig stad, sett till kvaliteten i barnomsorgen.

I värsta fall lär läget heller inte bli bättre på många år. I varje fall inte så länge stadsdelarna – där det praktiska ansvaret ligger – får fortsätta råda. För ute i stadsdelarna tror få skolansvariga på snabb utbyggnad av förskolan. Och alternativen motarbetas aktivt.

Dagmammorna är ett sorgligt exempel. Kommunofficiellt ska de bli fler. Men ute i verkligheten motarbetas de.

– Jag misstänker att behovet är mycket större än tillgången eftersom få söker sådant som nästan inte finns, sade Ann Lundgren i en GP-intervju alldeles nyligen – om nattis!

När det gäller andra alternativ i barnomsorgen har stadsdelspolitiker och verksamhetschefer däremot vänt på resonemanget. "Det finns inget behov, därför söker få dagmamma" (eller "pedagogisk omsorg" som det kallas med obegripliga och fjärmande nyord.)

Familjedaghem har mörkats, deras verksamhet har stadigt nedvärderats och nedprioriterats. Det konstanta nedläggningshotet har gjort valet riskfyllt både som yrkesväg eller barnomsorgsalternativ.

Stadsdelsansvariga har föredragit att tränga ihop många små barn i för stora barngrupper, trots vetenskapliga bevis för att det är skadligt för barnen och därmed blir dyrt för Göteborg på sikt.

Nu lovar socialdemokraterna åter snar bättring. Trovärdigheten skadas dock av ingen ute i verkligheten tycks hysa några sådana illusioner.

Nybyggen tar år sägs det. Och så talas det om att satsa på utedagis.

Visst, utevistelse har många fördelar. Barnen mår bra av att röra sig i skog och mark. Och de kan lära om djur och natur på plats.

Men gör inte en dygd av nödvändigheten. Det är pinsamt.

För sanningen är ju också att utevistelse i vårt klimat är förknippad med svårigheter. Många föräldrar tycker det finns gränser för hur mycket kyla och blöta man bör utsätta små barn för, i synnerhet i förkylningstider.

Nu finns det dock andra alternativ. Som skolmoduler. Sådana hyrs ut av ett flertal företag på marknaden.

– På en uppgrusad yta, där vatten, avlopp och el är framdraget kan en förskola vara på plats inom två veckor, säger Thomas Järryd, säljare på Expandia – ett av företagen i branschen.

En ungefärlig genomsnittshyra för en förskola med ett par avdelningar, bestående av åtta hyrmoduler, kan ligga på 30 000 kronor i månaden.

Nog borde det väl finns markyta nog till sådana tillfälliga lösningar i ett antal stadsdelar, kanske intill redan etablerade förskolor eller skolor?

Men då gäller det förstås att prioritera barnen. Vem vågar lita på att Anneli Hulthén, Ann Lundgren och gängen den här gången förmår smälla näven i bordet och ge stadsdelarna ett sådant uppdrag, alternativt lyfta upp verksamhetsansvaret till kommunnivå?

Det är lätt och bekvämt att komma undan ansvar genom att skylla på stadsdelssystemet. Men förr eller senare måste väl väjarna syna bluffen?

För barnens skull, byt skyltdocka!