Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Hur många glas dricker frun?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Tänk dig att du söker för halsont. Tänk dig att doktorn plötsligt insisterar på att du nog, efter snabbkollen i halsen, också vill ha ett litet rådgivande samtal om dina levnadsvanor.

Möjligen börjar du då skruva på dig.

Vadå, tycker han jag ser fet och slapp ut? kanske du tänker.

Kanske får du samtidigt, ”som samtalsstöd”, en enkät i handen. ”Fem frågor om din hälsa” är en vanlig rubrik. Det kan ju låta enkelt och oskyldigt. Men faktum är att inte ens den som fimpade för flera år kan räkna med att komma undan kritisk skärskådning.

”Jag har varit rökare” är ett svarsalternativ i ett frågeformulär från landstinget Gävleborg.

Att bikta sig om alkoholvanor är ett närmast obligatoriskt inslag.

Och när allt är klart skickas alla uppgifter till Socialstyrelsens centralregister.

Nej. Nu överdrev jag lite. Läkaren skall bara journalföra ”rekommenderade vårdåtgärder”. Och Socialstyrelsen har, när motvilliga läkare protesterat, förnekat att man skall bokföra svenskar. Det handlar bara om att skapa ett register som visar vad primärvården gör. Ett personnummerbaserat . Över det preventiva folkhälsoarbetet.

Det är där de rådgivande samtalen och enkäterna kommer in. I det förebyggande arbetet. Och visst låter de klokt att förebygga. De livsstilsbaserade sjukdomarna kostar ju vården, samhället och arbetsgivarna massor av pengar – och de drabbade lider.

Men ändå. Jag drabbades av storebrorsångest när jag hörde Ekots nyhetsinslag i helgen. Allmänläkarna protesterar, genom Svensk förening för allmänmedicin (Sfam), mot kraven på allmän patientutfrågning om levnadsvanor.

Via Eva Jaktlund, vice ordförande i Sfam, får jag kontakt med en läkare i ett av de landsting som kommit längst med detta ”folkhälsoarbete”. Han berättar att i Västmanland får vårdcentralerna nu betalt för ”enkel rådgivning”, ”rådgivande samtal” och ”kvalificerat rådgivande samtal”. Vilket samtal som ägt rum skall journalföras och redovisas med särskilda koder. Den vårdcentral som inte registrerar går miste om ersättning.

– Det finns stor risk för att mer medicinskt motiverade åtgärder trängs undan, varnar Eva Jaktlund.

Sfam anser inte att rutinmässig registrering av livsstilsdata ska förekomma i samband med besök i vården, såvida det inte är motiverat utifrån en aktuell diagnos.

Jag håller med. Fysisk aktvitet på recept är ett exempel på en utmärkt ordination till dem som behöver det. Men allmänna livsstilsundersökningar? Bespara oss från sådan kontrollhysteri!