Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Ge barn bidrag för glasögon!

Majblomman har visat vägen. Det är orimligt att diskriminera barn med nedsatt syn, och att olika regler gäller i olika delar av landet, skriver Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det brast lite för mig när min dotter fick ännu en diagnos, efter en redan tung resa genom sjukvården.

– Men det finns så många fina glasögon för barn! Och ungdomar i dag har en helt annan inställning till glasögon, sade doktorn uppmuntrande, medan jag skämdes och förtvivlat försökte dölja ansiktet så varken hon (och framförallt mitt barn som lekte oberört med en lampa) inte skulle se mig kämpa mot tårarna.

Kanske är det annorlunda i dag? Men när jag växte upp var attityden ibland brutal. Så fort rastsignalen ljöd åkte de förhatliga brillorna därför ofta ned i skolbänken. Inte för att det hjälpte. Alla visste ju. Och gliringarna kom. För synfel är ett handikapp som det av någon anledning länge varit nästan legitimt att pika någon för. Och det är inte för intet som glasögon är en symboliskt viktig detalj i Goldings ”Flugornas herre”.

Samtidigt är glasögon en välsignelse. Dem förutan hade jag fått se mig om efter ett annat jobb. Och synförmågan påverkar en elevs förutsättningar att klara skolan. Därför är det så oerhört sorgligt och orättvist att vissa mammor kan ha betydligt tyngre skäl att bli gråtfärdiga efter ett läkarbesked om synfel, helt enkelt för de inte ser sig ha råd att ge barnet vad det behöver. Familjeekonomin kanske inte ens är god nog för att täcka de årliga utgifterna för de allra billigaste bågarna.

Och den som säger att det finns väldigt fina bågar för barn, tänker de på att de allra ”finaste”, kanske rosaglittriga Hello Kitty, går på en redig slant? Och vill man ha bättre behandlade glas, extra reptåliga till exempel, (sandlådor kan göra underverk...) kostar det ytterligare några kronor.

Dessutom är många barns synfel av den arten att glasögonen behöver bytas ut ofta. Synfel har dessutom viss ärftlighet. Det innebär risk för att fler än ett barn i familjen kan behöva glasögon, och då rasslar kostnaderna iväg.

Ändå finns det ingen samsyn kring synfel hos barn. Medan vissa landsting ger ett (ofta ytterst begränsat) bidrag för glasögon till barn under åtta år, ger andra inte en krona. Och har barnen passerat åttaårsgränsen är snålheten, obegripligt nog, extremt utbredd.

Att barn får fri sjukvård och tandvård och att lagens säger att barn ska ha rätt till hjälpmedel vid funktionsnedsättning, har inte fått genomslag när det gäller synnedsättning.

Nu har dock socialutskottet enats om en översyn, vilket förhoppningsvis leder till snabb förändring. Diskrimineringen av barn med synfel är orimlig.