Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Dopp med förhinder

En kommunal badplats, som Kungsbacka kommun lägger ner mycket krut på. Men man kan i praktiken inte ta sig dit. Hur kan detta komma sig, frågar GP:s Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Barnen hoppar så det skvätter. De små blå trollsländorna, som far fram över vattenytan, skingras för ett ögonblick. Ännu är den lilla insjön lite kylig, men vattnet är varmare än i havet. Och solen gassar gott på alla badblöta kroppar som torkar på badbryggorna.

Idyllen är total, bortsett från att de som tagit sig dit i bilar lastade med barn och hundar, alla brutit mot reglerna. På den sista biten väg som leder fram till Stora Iglakärr, en knölig grusväg, råder förbud för motorfordon.

Här finns alltså en kommunal badplats, som Kungsbacka kommun lägger ner mycket krut på att sköta dagligen, samt gör reklam för i turistbroschyrer med mera. Men man kan i praktiken inte ta sig dit. Hur kan detta komma sig?

– Kommunen har inte kunnat komma överens med markägaren där grusvägen går, förklarar Lars Nyström, förvaltningschef på fritidsförvaltningen.

Inte heller den vägförening som sköter den smala asfalterade väg som föregår grusvägen har varit samarbetsvillig. Därför finns det inte längre någon parkeringsplats längre ned mot den landsväg som går förbi området i riktning mot Hällingsjö. Vid avfarten från landsvägen finns numera bara en återvinningsstation.

”Men man kan väl cykla”, säger flera personer på kommunen.

Visst. Motion är bra. Kungsbacka centrum ligger inte alltför många kilometer bort. Men så har vi det där med trafiksäkerhet. Att cykla längs en väl trafikerad landsväg utan vägren stora delar av sträckan, är ingen strålande idé för en barnfamilj. Och inte alla turister, som kommer till Kungsbacka för att njuta av friluftsliv och bad, har cyklar i bagaget. De bör, liksom kommuninvånarna som betalar för driften av badplatsen, kunna utgå från att tillgängligheten är tillfredsställande.

Kjell-Åke Andersson (M) ordförande i fritidsnämnden, känner inte till problemen vid Iglakärr. Men efter att ha fått bilden klar för sig lovar han att ta upp ärendet.

– Skall man ha en kommunal badplats skall alla givetvis kunna komma dit. Annars är det bättre att lägga ned och satsa skattepengarna på skötsel av övriga badplatser. Kanske köpa sand och tippa vid Tjolöholm, där det är lite dyigt, säger han.

Eller så är det kanske möjligt för kommunen att ta i med hårdhandskarna och expropriera lite mark så det räcker till en P-plats en bit från sjön. Kungsbacka har inte många insjöbadplatser. Därför finns ett värde i att göra den som finns tillgängliga. Att folk ”alltid struntat i körförbudet” – som flera bilister på plats säger, är ingen bra ursäkt för fortsatt oordning.