Skall jag hålla för öronen på honom? Carina Ohlsson, ordförande för Sveriges Kvinno- och Tjejjourer riksförbund, talar om våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn. Då börjar jag ifrågasätta mitt omdöme att ta med mig sonen på Barnfridsdagen i Bältesspännarparken.
Oron släpper snabbt. Walter jonglerar lika obekymrat vidare med Diabolon som alla andra barn runtomkring. De berättelser som djävulska övergrepp som sprids via högtalarsystemen, bekommer inte för ett ögonblick de glada små som får ansiktena målade, prövar styltor eller får en kram av de kringvandrande superhjältarna mot cancer, Batman och Spindelmannen.
Kanske är det lätt att stänga av när man svävar i lycklig ovisshet om de vidriga brott som Barnfridsdagen är tänkt att uppmärksamma och väcka debatt om. I de vita tälten i parken fanns många ideella organisationer som Bris, Rädda barnen och Röda korset. Men också några offentliga verksamheter.
– Gör barnkonventionen till lag! säger Carina Ohlsson och väcker gehör i publikhavet. Varför är lätt att förstå. I Sverige bryts det, i tid och otid, mot den konvention vi lovat efterleva, exempelvis vid vårdnadstvister, i behandling av flyktingbarn, eller när sparkrav går före barns rättigheter. Sverige har också vid upprepade tillfällen fått kritik från FN för vår inkonsekventa tillämpning av barnkonventionen. Då blir det uppenbart att den anpassning till svensk lag – som Sverige hittills förespråkat – är otillräcklig.
Chanserna för att Barnkonventionen faktiskt blir lag, har dock ökat. Allianspartierna har hittills varit splittrade. Men Centern började svänga förra året, och i Moderaternas barnpolitiska arbetsgrupp diskuteras frågan.
– Jag ser positivt på en sådan förändring och hyser gott hopp om att barnkonventionen kan bli lag, säger Jonas Ransgård (M).
Men även när svensk lagstiftning stämmer väl överens med barnkonventionen finns svårigheter att förhindra brott. I syfte att leva upp till konventionskravet om att vidta alla lämpliga åtgärder med avsikt att avskaffa alla hälsovådliga sedvänjor, återupprepar Nyamko Sabuni sin idé om obligatoriska gynundersökningar av flickor.
Jämställdhetsministern vill väl. Hon vill trappa upp kampen mot könsstympning. Och det är djupts otillfredsställande att det finns stora mörkertalen kring hur många flickor som stympats. Men att utsätta flickor för obligatoriska inspektioner vore en åtgärd som kan upplevas som lika förnedrande som forna tider oskuldskontroller. Undvik!
Fler jobb genom en veckas minskat sjuklöneansvar. Stefan Löfven är inte den förste att väcka frågan. Förslaget stod på näringslivets kravlista inför valet 2010. Och den har stått på såväl moderaters som centerpartister önskelistor. Just därför var det förstås taktiskt smart av Löfven, som vill bygga en image som näringslivsvän, att lägga fram idén i ett sommartal. Näringsministern kunde ju inte annat än berömma förslaget, men hon påtalade samtidigt att socialdemokraterna vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga.
– Han ger med ena handen och tar tillbaka med den andra, sade Annie Lööf.
Tillbakatagande riskerar äga rum på fler fronter. För vad menar Stefan Löfven med sitt tal om hållbar frihet? Är den vinstfri? Även om partiledaren inte står på barrikaderna och ropar efter vinstfri välfärd, har såväl LO som flera företrädare för hans parti tagit ställning för just det. Och ett hyfsat färskt S-kongressbeslut talar om att gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag. Hur fri blir i såfall företagsamheten i ett socialdemokratiskt Sverige? Skall salt, inte gödsel, strös i fårorna där den privata tjänstesektorn börjat blomstra?
Vidare, hur fri blir forskningen om den skall utformas ”tillsammans” med näringsliv och politiska företrädare? Sådan samverkan eftersträvar Löfven i syfte att få fram innovationer som möter behov och skapar jobb. Tillsammans är ett ord som kan låta värmande vackert i ett sommartal en regnig augustidag. Men när Stefan Löfven talar om vikten av att ”tillsammans” ta makten över Sveriges position i den globala ekonomin finns skäl att närmare granska hur han tänker sig att detta skall ske. Skall samverkan få växa fram fritt, eller skall den, mer eller mindre tydligt, beordras fram?
Och hur fria skall ungdomar vara att utbilda sig på ett sätt som passar dem? Löfven gick återigen till hårt angrepp mot gymnasiereformen. Sågningen är nedslående. Tycker dagens socialdemokrater inte att praktisk talang och yrkesskicklighet är vatten värd? Räknas bara sådan kunskap som det krävs ett läshuvud för att tillgodogöra sig?
Hållbar frihet. Är det så den skapas? I så fall är det – föga förvånande – raka motsatsen till den tolkning av begreppet som görs inom amerikansk politik. Hållbar frihet råkar nämligen vara ett slagord som blivit populärt inom bland annat den högkonservativa tepartyrörelsen...
Så ofrivilligt komiskt kan det bli när partier lånar begrepp från varandra. Men så har vi nu en situation där socialdemokraterna inbjuder till medlemskap i sin frihetsrörelse, medan moderaterna säljer som det nya arbetarpartiet.
I det läget är tydliga tolkningsbesked till väljarna extra välbehövliga. Stefan Löfven bjöd dock inte på särskilt många.
GP 27/8 -12
