Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Maria Haldesten: Ökat motstånd mot homofobi

Nya lagar som kränker homosexuella förskräcker, men det finns också ljusglimtar – som FN:s skärpta rättighetsarbete.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ogudaktigt! Förbannat! Orden på den gula skylten bärs fram i en demonstration i Harare, som enklast kan beskrivas som raka motsatsen till det regnbågståg det åter planeras för inför sommaren i Göteborg.

Homofobin är utbredd i Afrika. Homosexualitet är förbjuden i ett 30-tal länder och i fyra länder är sex mellan män ett ”brott” belagt med dödsstraff.

Kulturtraditioner och ”religiösa påbud” lyfts fram som ursäkter för den förfärande grymhet som visas homo-, bi- och transpersoner i delar av världen – även i oss närliggande länder.

Nyligen trädde en uppmärksammad lag i kraft i St Petersburg som förbjuder ”propaganda” av HBT-karaktär.

– Med tanke på utvecklingen i Europa behöver vi skydda våra ryska traditioner, sade lagens upphovsman, parlamentsledamoten Vitalij Milonov, i en SVT intervju nyligen.

Den svenske reportern pressade honom genom att antyda att en politiker skulle finna det problematiskt att var fjärde rysk homosexuell försöker begå självmord. Då replikerade Milonov att han tycker det är naturligt att onormala människor med psykiska defekter lider och vill ta livet av sig ...

Och i går berättade SVT om hur homosexuella turkiska män får utstå förnedrande förhör, ofta kombinerade med krav på sexuellt laddade bilder, för att bevisa sin läggning då homosexuella inte är välkomna i armén. Visserligen har även Istanbul numer en Pridefestival, men på landsbygden och annorstädes frodas fortfarande fördomar.

– Det är en monumental tragedi för de drabbade och en fläck på vårt kollektiva samvete. Det är också ett brott mot internationell rätt. Ni, som medlemmar av rådet för mänskliga rättigheter måste svara! sade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon om förföljelse och diskrimineringen mot homosexuella när rådet för mänskliga rättigheter höll i möte i Geneve för några veckor sedan.

Svar fick han. Irriterande representanter för ett antal arabiska och afrikanska länder lämnade lokalen i protest mot paneldiskussionen om homosexuellas rättigheter.

Den sortens demonstrationer är ovärdig ett råd som naturligtvis har att försvara allas människor lika rättigheter. Ändå kan mötet beskrivas som en framgång.

De flesta länders representanter fortsatte, trots avbrottet, att samtala om den FN-rapport om kränkningar och våldshandlingar mot HBT-personer som lades fram i höstas. Och det faktum att diskussionen förs inom FN, i syfte att åstadkomma verklig förändring, är ett historiskt framsteg.