Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
I Oslo är man mån om luftkvaliteten. Bild: Vegard Wivestad, Grøtt
I Oslo är man mån om luftkvaliteten. Bild: Vegard Wivestad, Grøtt

Karin Pihl: Man måste kunna andas i Göteborg

Kvävedioxidutsläppen måste ner. Luften är skadlig att andas och stör allergiker och astmatiker i vardagen. För att lyckas med detta borde politikerna blicka västerut.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborg är populärt. Det så kallade ”Global Destination Sustainability Index” mäter sådant som återvinning, tillgänglighet och utsläpp, och där tar Göteborg hem guldmedaljen i konkurrens med städer som Köpenhamn och Zürich. Men det finns andra, mindre trevliga listor, som staden också toppar. Göteborg är den stad i Sverige som har störst problem med utsläpp av kvävedioxid. Det gör att 300 personer dör i förtid varje går, och är dessutom ett problem för allergiker och astmatiker i vardagen.

Anledningarna till att Göteborg har så dålig luftkvalitet är flera: breda trafikleder rakt igenom stan, utsläpp från sjöfart och det geografiska läget. ”Göteborg ligger som i en gryta och det går ett antal stora trafikleder i de låglänta delarna, där det kan bli stillastående luft och där utsläppen ansamlas”, säger Erik Svensson, miljöutredare på miljöförvaltningen, till GP (2/3). Han menar att de ambitiösa reglerna om gränsvärden för utsläpp inte har någon effekt, eftersom det inte finns några sanktioner.

Trots att sjöfarten står för den största delen av kvävedioxidutsläppen är det den tunga vägtrafiken som påverkar luftkvaliteten i stan där människor vistas, skriver Länsstyrelsen i en rapport. Det är alltså angeläget att minska föroreningarna från den här källan. Längs vissa delar av E6 och E45 kommer det bli omöjligt att få ner halterna, men det går ändå att göra stora vinster genom att minska utsläppen från trafiken. En minskning på 50 procent av dessa utsläpp skulle vara nog för att Göteborg och Mölndal ska klara utsläppsmålen.

Trafikkontoret och Miljöförvaltningen har i uppdrag att se över hur man kan utforma ett system med miljözoner av klass 2-typ, vilket är en hårdare restriktion än klass 1. Den senare gäller enbart tung trafik. Här skulle Göteborg kunna inspireras av en annan stad med liknande förutsättningar som Göteborg: Oslo.

Den norska huvudstaden ligger i en låglänt vik, omgiven av berg, vilket inte är optimalt ur luftreningssynpunkt. För att få ner de skadliga utsläppen och på så vis förbättra invånarnas hälsa var staden först ut i Europa med ett tillfälligt förbud mot diesel. Det finurliga är att förbudet tar hänsyn till vädret, eftersom väderleken är avgörande för luftkvaliteten. Är det vindstilla två dagar i streck gäller förbudet – undantaget fordon som lever upp till de strängaste kraven och utryckningstrafik – annars inte. Dagsaktuell status finns på Oslo kommuns hemsida. På så vis kan man förbättra luftkvaliteten på ett sätt som tar hänsyn till behovet av transport som ändå finns.

Det finns så klart en risk att ett förbud gör livet krångligare för privatpersoner. Just därför måste lokala försök att få ner skadliga utsläpp också matchas med en nationell politik. Och det är en lång kedja. Det går inte bara att förbjuda dieselbilar och säga åt alla att köpa en Tesla för hundra tusen. Politiken måste underlätta människors omställning.

I Storbritannien ska det bli lag på att alla nybyggda bostadshus måste ha en laddare till elbil, eftersom det ska bli förbjudet med försäljning av nya bensin- och dieselbilar 2040. Att underlätta infrastruktur på det här viset är bra. Visst innebär det krångligare byggregler, men ibland kan det vara värt det.

Framförallt måste man väga in lokala miljöperspektiv när man utformar klimatpolitiken. Dieselhaveriet är ett utmärkt exempel på hur man inte ska göra. För ungefär tio år sedan ökade tillverkningen och försäljningen av dieselbilar, eftersom dessa släpper ut mindre koldioxid och därför inte är lika skadliga för klimatet som bensindrivna bilar. Bilindustrin hajpade upp dieselbilen och politikerna applåderade. Ingen tog hänsyn till de kraftiga utsläppen av kväveoxid.

Det visar med all tydlighet att miljödebatten behöver breddas. Koldioxidutsläppen måste ner. Men man får inte glömma att det finns andra typer av utsläpp, som också måste vägas in när man stakar ut riktningen för miljöpolitiken.