Malin Lernfelt: Vem litar nu på polisen?

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Mytoman, knepig och krånglig. Det är alla subjektiva omdömen om våldsutsatta kvinnor vilka återfinns i ett register som en enhet inom Stockholmspolisen fört vid sidan om det ordinarie anmälningssystemet.

Sveriges radios nyhet som i går slog ned som en bomb avslöjar hur polisen återigen ägnat sig åt att registrera människor på ett kränkande och troligtvis olagligt sätt. Christan Agdur, polismästare i Södertörn, säger i en intervju med TT att ”registret innehållit relevanta uppgifter” och att ”syftet har varit att tillvarata målsägandens rätt och att ha ett register över dem som begår brott”.

Det är svårt att tro honom när man läser de anteckningar polisen fört om kvinnor som anmält att de blivit misshandlade eller hotade av en närstående. Bland annat heter det om en målsägande att ”kvinnan verkar ha vissa psykiska besvär enligt min uppfattning”. En annan kvinna anser polisen ”är mycket speciell, det känns nästan som att det är den misstänkte som är offret.” Om en mor som blivit misshandlad av sin partner med parets spädbarn i famnen skriver man att ”hon är mycket rädd och rädslan står inte i proportion till riskbedömningen”. Utöver det finns känsliga personuppgifter som eticitet, religion, tidigare missbruk och familjeförhållanden nedtecknade.

ANNONS

Att polisen, som är den instans i samhället som skall inge trygghet och så långt det är möjligt sträva efter att ha allmänhetens förtroende, behandlar utsatta kvinnor på det är sättet är oacceptabelt. Datainspektionen kommer nu att inleda en granskning. Det är utmärkt. Men ännu viktigare är att man inom polisen tar tag i den människosyn som leder till att register med kränkande, och ur brottsbekämpningssynpunkt helt irrelevanta uppgifter, överhuvudtaget existerar.

ANNONS