Malin Lernfelt: Slöja handlar inte alltid om frihet

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

De heter Ramla Abdullahi, Noor Behrooz, Aiman Kayani och Sagal Yusuf. De kallar sig muslimska feminister och tillsammans har de skapat plattformen "Voice of hijabis". I en debattartikel i Expressen (8/4) skriver de "vi är inte i behov av den feminism som är upptagen med att diskutera huruvida vårt plagg är symbol för förtryck eller frigörelse, samtidigt som muslimska kvinnor misshandlas på grund av sina kläder" och "vi är inte i behov av den feminism som lär oss att jämlikhet är lika med likhet. Den säger sig kämpa för allas lika värde. Vi som muslimska kvinnor har fått våra rättigheter för 1400 år sedan".

ANNONS

Med andra ord: Abdullahi, Behrooz, Kayani och Yusuf är inte intresserade av en feminism som lyfter alla kvinnors rätt att vara den de är. De är inte intresserade av en mångfacetterad debatt där ställningstaganden mot mer än en sorts förtryck ryms. I stället bygger de murar mot vad de på rasbiologiskt manér kallar "vita feminister" vilka enligt de fyras gäng uppenbarligen bör acceptera att klumpas ihop till ett kollektiv. Till skillnad från ovanstående ges den inte rätten att definiera sig själva. Att "Voice of hijabis" dessutom förkastar den kvinnokamp som under det senaste seklet till exempel möjliggjort att fyra kvinnor kan breda ut sig och tycka fritt på debattsidan i en av Sveriges största tidningar, är både ironiskt och mycket sorgligt.

För tydlighetens skull: Rätten att bära slöja för de kvinnor som väljer det är självklar. Likaså är det förkastligt att slöjbärande kvinnor i Sverige känner sig otrygga eller riskerar att attackeras i det offentliga rummet. Om detta råder dock konsensus. Det var inte heller särskilt länge sedan ett flertal så kallade "vita feminister" manifesterade till stöd för sina hijabklädda systrar. Ett motsvarande upprop till försvar för de kvinnor i svenska förorter, i Egypten, Iran och Saudiarabien, vilka kämpar för rätten att slippa skyla sig, där såväl muslimska- som vänsterfeminister deltar, hade varit mer än välkommet.

ANNONS

Att vägra ta till sig att slöjan – också – är tungt belastad politisk symbol är både okunnigt och empatilöst. Allt för många kvinnor har inte det val Abdullahi, Behrooz, Kayani och Yusuf har. Att resolut vända sina medsystrar ryggen ger ingen trovärdighet åt den feminism som "Voice of hijabis" säger sig stå för.

Det finns inte något som helst positivt med den typen av identitetspolitiska, navelskådande projekt som "Voice of hijabis" är. Den som på allvar söker frihet för kvinnor bör tvärtom eftersträva en bred diskussion där olika perspektiv ryms, men där den gemensamma nämnaren är rätten för varje enskild kvinna, oavsett bakgrund, att vara människa. Med eller utan slöja.

ANNONS