Snart är det dags för årets kosläpp. Tusentals människor packar in sig i bilar och bussar och ger sig ut på landsbygden. Arla beskriver det på sin hemsida som "en fantastisk upplevelse för oss människor att bevittna" och "som en fest för korna".
Ja, naturligtvis är det jättefestligt för djuren att komma ut i friska luften och få rulla sig och beta mjukt grönt gräs när de inte varit utomhus på månader och tvingats trampa runt på hårda hala betonggolv. Som tur är har vi en relativt sträng djurskyddslagstiftning i Sverige vilken kräver att kor skall få komma ut i alla fall under en del av året.
Organisationen Sveriges mjölkbönder skulle dock gärna helt avskaffa beteskravet för djur i öppna stallar. De tycker att det är för dyrt att behandla korna väl. Tidigare i våras fick mjölkbönderna också eldunderstöd av Torbjörn Iwarson, råvaruexpert på Carnegie och författare till rapporten “En friare mjölkmarknad” och Lydiah Wålsten, kommunikationsansvarig Timbro, som i en debattartikel i DN argumenterade för att försämra djurskyddslagen som ett led i att göra svensk mjölk mer konkurrenskraftig.
Enligt Iwarson och Wålsten är den väg som handlar om att konkurrera med kvalitet, gott djurskydd och miljövänlig framställning, stängd när det kommer till mjölk. Sverige bör därför satsa fullt ut på storskaliga mjölkfabriker, ägna oss åt koplågeri (ja, det är det att aldrig låta Mamma mu och hennes kompisar komma ut) och försöka tävla med mjölkproducenter i länder där såväl djurskydd som löner ligger på en betydligt lägre nivå än i Sverige.
En sådan utveckling vore oerhört trist. Ökad stordrift och instängda djur skulle dessutom få en rad långsiktigt negativa konsekvenser för såväl djuren, den svenska floran och faunan och vår miljö som helhet.
Det är inte svårt att känna sympati för bönder som kämpar för att dra runt sin verksamhet. Men lösningen är inte att backa fyrtio år bakåt i tiden. Lösningen är att låta konumenterna betala för maten vad den verkligen kostar. Höj priset på svensk mjölk. Förbättra märkningen så att ingen kan ta miste på vilken mjölk som kommer från gårdar där djuren har det bra och vilken som är (importerad) djurplågerimjölk.
Alla de tusen och åter tusen svenskar som är beredda att varje vår sitta i timslånga köer och klafsa runt i lera med snoriga barn för att få se skuttande kossor, borde rimligtvis kunna tänka lägga en och annan krona för att bevara detta nöje. Om så inte för kornas skull, så för de snoriga ungarnas. Sveriges mjölkbönder måste också under kommande kosläpp ta tillfället i akt och informera om rådande situation och vad som kan bli konsekvensen om allt för många allt för ofta bara går på pris när de köper mjölk eller andra mejeriprodukter.
