Många ungdomar känner i samband med skolstarten oro för att bli mobbade. Unga tycker inte heller att de vuxna i skolan gör tillräckligt för att stoppa kränkningarna. Det visar en nyligen publicerad undersökning från antimobbningsorganisationen Friends.
Det är dock inte första (förmodligen inte heller sista) gången det dyker upp en liknande rapport. I varje årskull finns det de som trycks ned, hånas och fryses ut. Vuxenvärlden vet vad som sker och påtalar att mobbningen är oacceptabel och avskyvärd. Ändå lyckas ingen förhindra att historien upprepar sig gång på gång.
Varför? En orsak till att det är svårt att komma åt mobbningsproblematiken kan vara att kraven på lärarna helt enkelt är för stora. I söndags publicerade SvD:s Brännpunkt en debattartikel av Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.
Fjelkner skriver: ”Förutom det självklara att förbereda lektioner, rätta prov och uppsatser, sätta betyg och upprätthålla dialog med föräldrar, förväntas vi lärare vara allt från psykologer och kuratorer till administratörer och ordningsvakter. Ofta har vi 30 elever i varje klass och upp till fem klasser om dagen i olika klassrum. Det är svårt att vara överallt samtidigt.”
Det ligger mycket i det. Lärarna har i realiteten små möjligheter att fylla de luckor bortsparade kuratorer, uteblivna skolvärdinnor och överbelastade skolsköterskor lämnar. Samtidigt har de en skyldighet att förmedla kunskap om vad som är rätt och fel till eleverna
Även Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén skrev på Brännpunkt i helgen. Hon lyfte fram den granskning av antimobbningsprogram Skolverket presenterade i vintras och som pekar på att de metoder som bland annat tidigare nämnda Friends använder sig av är ovetenskapliga och inte har kunnat visa långsiktiga resultat. Ändå väljer skolhuvudmännen att lägga de knappa resurser som finns för antimobbningsarbete på dessa metoder. Allt för att visa att man gör något konkret. Med utgångspunkt från det är de minnen Nöjesguidenskribenten Emerentia L Lund i sin blogg beskriver från sin egen skoltid säkert ingen ovanlighet: ”Den värsta killen i klassen blev vald till Friendsare. Och han hade sina vänner med sig. De vuxna kunde luta sig mot Friendsen och ansvaret var vips borta!”
Mobbning är komplext. Men lösningen kanske inte är allt för svår. Se till att det finns tillräckligt med vuxna i skolan som ser och vågar gripa in när något sker. Skippa utomstående aktörer som Friends och låt lärarna ta ansvar. Det är faktiskt precis som Eva-Lis Sirén skriver, att det ingår i lärarnas profession ”att upprätthålla skolans värdegrund och aktivt stå upp mot kränkningar mot både kollegor och elever. Den som inte klarar av det skall heller inte arbeta som lärare”.
