Konspirationsteorier – att människor med makt snackat ihop sig för att på olika sätt förstöra för medborgarna – är ett vanligt inslag runtom i världen. Det är framför allt något som utmärker samhällen där människor inte litar på myndigheter och politiker. Diktaturer svärmar därför av konspirationsteorier.
Men konspirationsteorier har även blivit vanligare i västvärlden i och med att de enkelt kan spridas via Internet. Just nu cirkulerar det exempelvis en konspirationsteori om att alla som vaccinerar sig mot covid-19 kommer avlida inom ett par år och att det är ekonomiska intressen som ligger bakom vaccinationskampanjen. En ganska bisarr idé – även för att vara en konspirationsteori – med tanke på att ingen skulle tjäna ekonomiskt på ett sådant scenario.
En annan och mer typisk konspirationsteori är föreställningen att Sveriges journalistkår för ett antal decennier sedan ingick ett avtal om att skriva okritiskt om den förda invandringspolitiken – ”lilla Saltsjöbadavtalet”.
Konspirationsteorier håller sällan för logisk och empirisk granskning. De underskattar gravt hur svårt det är att hålla konspirationer hemliga och de överskattar lika gravt listigheten och viljan hos de som styr. Sanningen är att okunskap, lättja och konflikträdsla nästan alltid är bättre förklaringsfaktorer i politiken än illvilja, list och samordning.
Det betyder inte att makteliten aldrig tänker på sig själv eller alltid agerar utifrån de motiv de säger sig ha. Men framförallt är makteliten fast i vissa strukturer för vad man kan göra och tänka. Den amerikanske sociologen C. Wright Mills gav 1956 ut boken ”The Power Elite” (Makteliten) där han just beskrev detta strukturella fenomen. De organiserade maktintressena, byråkratin, näringslivet, normer på utbildningar och i högre sociala kretsar, var så starka att ett byte av parti vid makten i praktiken spelade liten roll. Fem år senare höll president Eisenhower sitt klassiska tal om det ”militärindustriella komplexet” – en kartell bestående av försvarsindustrin, militären och delar av kongressen – som inte ens USA:s mäktigaste politiker – presidenten själv – kunde rå på.
Att studera makt i termer av relationer, intressen och normer har länge varit en självklarhet inom samhällsvetenskapen och har även varit ett vanligt tema för journalister. Men i takt med att konspirationsteorier på nätet blivit vanligare och högerpopulismens elitkritik etablerat sig har även seriös maktkritik kommit att ses som något suspekt. Idag avfärdas ofta maktkritik som just konspirationsteorier av de som borde veta bättre.
Men det som förenar anhängarna av konspirationsteorier och de som lättvindigt avfärdar maktkritik är just oförmågan, eller oviljan, att tänka i strukturella termer. Människor formas i hög grad av vilken position de har i samhället – liksom av de institutioner de verkar inom. Det gäller möjligheter och begränsningar, men även värderingar och intressen. Eliten befinner sig i en annan position än mannen på gatan. Därför är det alltid viktigt att granska den kritiskt. Bara för att ingen försöker lura dig behöver det inte betyda att du inte blir lurad.
