Nästan samtliga partidistrikt har nominerat Magdalena Andersson till ny S-ledare och vi kan vara rätt säkra på att det blir hon som väljs till ordförande för Socialdemokraterna på partikongressen i Göteborg i början av november.
Andersson ser därmed ut att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Hon måste klara en omröstning i riksdagen först eftersom statsministerbytet kräver en regeringsombildning. Väldigt lite talar dock för att hon skulle stoppas av riksdagen. Centern är inte intresserade av ytterligare en regeringskris och i praktiken är det C som har avgörandet i sin hand.
Socialdemokraterna är fast beslutna att gå Centern till mötes i de krav partiet ställt kring ett reformerat strandskydd och värnande skogsägandet. Om detta innebär att Miljöpartiet lämnar regeringen är för tidigt att säga. Det skulle hur som helst knappast missgynna Magdalena Andersson att gå in i valrörelsen utan att behöva vara bundet av det djupt impopulära MP.
Något större oklarhet råder kring budgetomröstningen några veckor senare i november. Men även här är det svårt att se att Centern tjänar på att obstruera och riskera få ta ansvaret för en regeringskris.
Om inget oväntat händer kommer med andra ord den nya S-ledaren kunna gå in i valåret 2022 från en relativt stark position. Enligt en Novus-undersökning som publicerades på onsdagen är dessutom hennes förtroende bland väljarna högre än för någon av de nuvarande partiledarna – inklusive Stefan Löfven.
Magdalena Andersson har inte gått den vanliga politiska karriärsvägen via ungdomsförbundet SSU utan har en bakgrund som tjänsteman i Regeringskansliet, där hon haft chefspositioner och tidigare arbetat nära Göran Persson. Hon är dessutom välutbildad med doktorandstudier i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och studier vid Harvard. Hon har även varit en respekterad finansminister som hanterat de ekonomiska aspekterna av coronakrisen utan allvarlig kritik. Rent kompetensmässigt är det omöjligt att förneka att det innebär ett lyft för S att få henne som ledare.
Magdalena Andersson förefaller – precis som Göran Persson – dessutom ha tydliga uppfattningar i sakpolitiken och vara orädd för att ta konflikter såväl internt som gentemot de politiska motståndarna. Vi kan alltså förvänta oss ett kraftfullare ledarskap än under Stefan Löfven.
För den politiska debatten och Sverige är det bra nyheter – speciellt som Andersson, hittills i varje fall, inte visat något större intresse för brunsmetning och tom retorik. För oppositionen är det däremot dåliga nyheter. Opinionsläget är just nu mycket jämnt mellan blocken – där C bör räknas till vänsterblocket.
Just nu verkar oppositionen förlita sig på att den ökade otryggheten och kriminaliteten ska göra jobbet åt dem. De fyra partierna på högerkanten skulle både behöva bli mer samspelta och presentera en bredare vision för vad man vill med landet. Annars är sannolikheten faktiskt rätt stor att Magdalena Andersson inte bara får sitt partis förtroende att leda landet under nästa mandatperiod utan även svenska folkets.