Många undrar och säkert du också var man finner detta rike? Är det måhända det man försöker gräva fram i Göteborg för där gräver man, ofta och till synes desperat. Man stänger dessutom av allt fler vägar så inte hittar man så många möjligheter där inte och definitivt inga parkeringsmöjligheter.
Sökandet efter de stora möjligheterna började nog lika tidigt som vi upptäckte att grannens hydda var finare än den egna. Avundsjukan är uppenbarligen lika gammal som möjligheternas rike. Det märkliga med detta rike är att man sökt och söker det nästan överallt på jordens yta. Några få släktled tillbaka sökte man riket långt västerut, i till exempel i Minnesota. Andra sökte, dryga hundratalet år senare, precis utanför staden i det som numera kallas utanförskapsområden. Just i denna stund tycks dock många vara överens om att möjligheternas rike knappast finns där talibaner finns. För säkerhets skull hävdar några att möjligheternas rike är ett utomjordiskt space, närmare bestämt beläget i den övre himmelska våningen av Nangijala, Dödsriket. Det känns förstås lite tråkigt att behöva dö innan man ser möjligheternas rike, varför marknadsföringen av denna kombinationsresa ter sig allt mer invecklad.
Det är märkligt, detta sökande efter möjligheternas rike. Några, så kallade politiker, anser sig till och med vara arkitekter i detta rike, både riks-, landskaps- och stadsarkitekter. I mina ögon är de alla ett slags liberaler fast förstås med olika förnamn; högerliberaler, vänsterliberaler, kristliberaler, ekoliberaler, socialliberaler och så vidare. Alla är de demokrater, baserat på den egna föreställningen om vad demokrati är – liberalt och bra. Allra märkligast är de frihetsliberaler som anser att frihet är att slippa vaccinera sig mot sjukdomar som smittar andra – hoppsan!
I möjligheternas rike går man inte till val vart fjärde år. De viktiga valen fattas snarare varje dag och vilket parti man röstar på torde inte ha mycket med saken att göra. Det är uppenbart för de flesta. Inte avgörs valet av partner, bostadsort, utbildning och så vidare av något arkitektritat partiprogram. Men, frågan kvarstår, var ligger då möjligheternas rike och hur kommer man dit?
Några kloka tänkare, som till exempel Astrid Lindgren, såg till att skapa egna drömriken. Vem har inte längtat dit, till sitt eget drömrike – utopia, där tillvaron flödar av mjölk och honung och där barnens väg till körsbärsdalen inte kantas av en massa tyckriktare som förfäktar att möjligheternas rike bara är en släng av hallucinos.
Tragiken med alla de möjligheter som lockar och pockar är det desperata sökande som människor ägnar sig åt. Så är det för många som inte har en aning om vilka vägar som kan tänkas leda till möjligheternas rike. Omvägen kantas av våld, röveri andra övergrepp. Exemplen på hur drömmen om ”Riket” drabbat andra människor är oändligt många. Bara en kort glimt i historieboken vittnar om hur vi människor systematiskt ägnat oss åt att krossa varandra snabbt eller långsamt men framförallt illavarslande hämningslöst.
Frågan blir ändå till sist – var finns då möjligheternas rike? Jag har inte hittat det, men tror mig förstå att denna illusoriska verklighet finns i alla avseenden i våra egna hjärnor. Vi är alla ansvariga för åtminstone oss själva. Hur skulle det annars vara? En stunds reflektion över det egna livet skapar minsann inte bara lyckokänslor, men kanske förutsättningar för att söka vidare efter vägen till möjligheternas rike. Vi är nog konstruerade så att ingen kommer finna riket med mindre än att man försett hjärnan med diverse dopingpreparat. Vi räcker nog inte till för att tänka klokt då det gäller vår egen lycksalighet. Det är lättare att tala om för andra var sjunde himlen är belägen. Möjligheternas rike finns redan – i ditt liv och i din hjärna. Kolla får du se.
