Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Varken jämställt eller rättvist.

Susanna Birgersson: Måste ni krångla till det?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Då var det klart. Från och med 1 januari 2016 blir ytterligare en månads föräldrapenning låst till vardera föräldern. Tillsammans med Folkpartiet inför nu regeringen ”en tredje pappamånad”.

De goda intentionerna är uppenbara. Ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen tros leda till ett mer jämställt föräldraskap som i sin tur antas skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Men sannolikt finns det andra drivkrafter som påverkar många föräldrars val mer än statens ekonomiska pekpinnar. Förhållanden är inte så raka som lagstiftarna tycks tro.

Dessutom utgår reformen från en förenklad bild av verkligheten.

Familjer är inte stöpta i samma form. En del föräldrapar är sammanboende, väletablerade och välbetalda löntagare med nio-till-fem-jobb. Väldigt många andra är studerande, deltidsarbetande, egenföretagare, arbetslösa, sjukskrivna, kriminella, skilda och så vidare. En del har tillgång till barnomsorg av god kvalitet, förskolor dit man med lätt hjärta kan lämna sin ett-åring. Andra erbjuds plats på institutioner med alltför stora barngrupper och personal som ständigt måste sjukskrivas på grund av utmattning. Så är det dessvärre på många håll i Göteborg.

Föräldrars väldigt skilda förutsättningar och barnomsorgens varierande kvalitet gör att staten borde underlätta för familjer att hitta de lösningar som passar just dem. En vardag som fungerar så friktionsfritt som möjligt för både föräldrar och barn är kanske mer värd än en politiskt initierad millimeterrättvisa?

Och inte nog med det: Ytterligare detaljstyrning gör framför allt att de med små ekonomiska marginaler tvingas böja sig för dekreten från staten, medan de med lite mer utrymme fortsätter att inrätta tillvaron efter egna prioriteringar.

Jämställt? Nej, mest orättvist och ojämlikt.