Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Finansminister Magdalena Andersson (S) presenterar vårändringsbudgeten under en pressträff i Rosenbad i Stockholm. Bild: Naina Helén Jåma/TT

Många hästar i budgetstallet

Vårbudgeten ger en föraning om regeringens och dess stödpartiers viljeinriktning. Finansministern måste hålla emot och prioritera kärnverksamheten framför käpphästarna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I budgetsammanhang är den viktigaste regeln att hålla isär miljoner från miljarder. En statlig satsning på till exempel 50 miljoner till förskolan kan låta mycket, men motsvarar knappt en extra anställd person i en mellanstor svensk kommun när pengarna väl sprids ut över landet.

När finansminister, Magdalena Andersson (S), under onsdagen presenterade regeringens vårbudget var det sammanlagda reformutrymmet (det vill säga utrymmet för förändringar) begränsat. Vårbudgeten, eller vårändringsbudgeten, är egentligen bara ett komplement till den förevarande höstbudgeten. Och i höstas antogs som bekant en budget baserad på Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation.

Höstbudgetens inriktning var i hög grad på skattesänkningar: ett jobbskatteavdrag på 10 miljarder kronor, sänkt skatt för pensionärer på 5,2 miljarder samt höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt till en kostnad av 4 miljarder kronor. Man kan diskutera storleken på dessa skattesänkningar. Var 20 miljarder kronor i minskade statsinkomster rätt prioritering i nuläget, givet behoven i kommunsektorn? Men de går hur som helst inte att ändra i vårbudgeten. Utöver skattesänkningarna innehöll höstbudgeten dessutom satsningar på sjukvård, äldreomsorg, polis och försvar.

Vårändringsbudgeten innebär främst marginella justeringar, men den pekar ut färdriktningen för resten av mandatperioden. Av de 4,5 miljarderna som regeringen satsar går hälften till miljö- och klimatåtgärder, inklusive laddstolpar till elbilar och nattåg till Europa. Den gröna skatteväxlingen verkar i den här omgången inte primärt drabba konsumenterna i första ledet, med undantaget att flygskatten blir kvar vilket dock är en ganska marginell kostnad på biljettpriset.

Miljösatsningar är förstås ofta önskvärda. Men i tider av starkt miljöengagemang finns det anledning att hålla huvudet kallt och kritiskt granska de åtgärder som görs. Allt som märks med ”miljö” behöver inte vara väl använda pengar.

Miljöåtgärder i Sverige måste alltid vägas mot internationella insatser. Men även mot de ekonomiska, sociala och fördelningspolitiska effekterna, eftersom det ur miljösynpunkt främst är motiverat med åtgärder på hemmaplan om man ser det som en investering för nya modeller och tekniker för framtiden snarare än direkt optimering av utsläppsminskning.

Att regeringen väljer att satsa 475 miljoner på lärarassistenter är dock mycket välkommet. Liberalerna har drivit på i frågan. Att avlasta lärarkåren administrativt är bland det mest angelägna att göra för att förbättra arbetsvillkoren i skolan.

Mer anmärkningsvärt är att regeringen skär ned på äldreomsorgen. En del av satsningen från den M och Kd-märkta höstbudgeten blir kvar. Men 200 miljoner för extra resurspersoner på trygghetsboenden försvinner, liksom 110 miljoner för personalkontinuitet inom hemtjänsten.

Att skära ned på samhällets svagaste samtidigt som pengar satsas på till exempel fri entré till statliga museer, utrikeståg och en ny jämställdhetsmyndighet (myndighetens egen budget uppgår till nästan lika mycket som ska satsas på att motverka våld i nära relationer och hedersvåld) visar att Socialdemokratin långt ifrån är den garant för välfärden som man gärna utmålar sig som. S har länge haft svårt att prioritera kärnverksamheten. Istället går pengarna gärna till symbolprojekt eller ideologiproducerande myndigheter med svag inverkan på verkligheten.

Försvaret, polisen och skolan borde snarare få alla tillgängliga resurser framöver. Poliser och lärare har inte minst behov av assisterande personal. Lärarlönerna har ökat på senare år, polislönerna är fortfarande för låga. Äldreomsorgen kommer att behöva ett resurstillskott i takt med att antalet 80-plussare blir fler. Behovet av att prioritera kommer vara högt.

Konjunkturinstitutet räknar med ett fortsatt reformutrymme på 25-30 miljarder kronor under mandatperioden. Det är till hösten vi på allvar får se vad JÖK-samarbetet bär hän när partierna ska skriva ihop sig om en riktig budget. Klarar det brokiga fyrpartikonstellationen att styra skattemedlen till det väsentliga, till välfärdens kärnuppgifter? Eller blir det fokus på varje partis särskilda käpphästar? Ett stort ansvar faller på finansminister, Magdalena Andersson, att hålla ordning på stallet.