Adam Cwejman: Människor äter inte rationellt - de äter socialt

Diskussionen om barn, mat och näring bär spår av en vanligt förekommande svensk vana att tro att den välutbildade och belästa medelklass-svensken är alltings mått.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Jag har starka minnen av att växa upp i en kultur där stora mängder rött kött, flottiga såser och ett dignande dessertfat med kakor av alla de slag hörde till välståndets absoluta topp. Efter ett par decennier med brödköer så var folk i Östeuropa av förklarliga skäl sugna på korv, läsk och lite överflöd. Bland brödkögenerationens föräldrar hade många dessutom vuxit upp med riktig svält. Inte konstigt att de skämde bort barnen med kakor och kaloriintensiv mat.

Men nu har jag assimilerats in i den svenska urbana medelklassens vegetariska hälsobesatthet. På vinden har jag längdskidor och äter med entusiasm min broccolipasta. Mitt liv började i en överlevnadskultur. Nu lever jag i en hälsomedveten välståndskultur och passar som hand i handske in bland joggande och icke rökande medelklassvenskar, ni är mitt folk nu. Min resa är inte unik i Sverige. Men alltjämt är det många i Sverige som lever i en överlevnadskultur.

ANNONS

Det får konsekvenser för hälsostatistiken i landet. För i en överlevnadskultur maximerar man kaloriintaget och minimerar den fysiska ansträngningen. I en välståndskultur däremot så diskriminerar man mellan kalorierna och betraktar fysisk ansträngning som en högtstående form av lyx. I många samhällen rör man på sig för att man måste, inte för att man vill och trista rotfrukter är det första man gör sig av med i samband att samhället blir rikare.

Tänker man att alla människor egentligen är rätt lika så är uppdelningen mellan överlevnadskultur och välståndskultur obegriplig eller möjligen irrelevant. Vi människor är ju i grunden rätt lika antas det, likvärdigt kapabla att fatta goda beslut och svarar samstämmigt på folkhälsokampanjer om att rycka upp sig och leva hälsosamt.

Det förklarar också varför SvD:s kolumnist, författaren Lena Andersson, kan förfasas över att vänsterpartierna uppmärksammar att det finns barn som inte får tillräckligt med mat i Sverige. Att barn inte äter tillräckligt eller äter fel borde inte vara så komplicerat och löses inte med sommarlovsluncher menar Andersson, vilket Socialdemokraterna föreslår, ty ”saken berör den äldsta av frågor, hur människan rätt ska nyttja sitt förnuft”.

Diskussionen om barn, mat och näring bär spår av en vanligt förekommande svensk vana att tro att den välutbildade och belästa medelklass-svensken är alltings mått. Högerns version, som Andersson torgför i sin mest rena form, av denna förutfattade mening är att alla människor egentligen har lika möjligheter att fatta autonoma och rationella beslut, även i ett läge av resursbrist.

ANNONS

Skillnaderna i näringsintag är stora i Sverige. Men de handlar inte primärt om att vi har en mycket stor grupp barn som går hungriga, utan vad de äter.

Ta exemplet med femte- och sjätteklassarna samt deras läsk- och matvanor. Bland dem som tillhör familjer med vad som definieras som låg socioekonomisk status, dricker nästan hälften läsk mer än fyra gånger i veckan. Motsvarande siffra för de barn som kommer från hem med hög socioekonomisk status är två procent. Bara hälften av barnen med låg socioekonomisk status äter frukost varje dag, 88 procent av barnen från högstatushem äter frukost varje dag.

Är det för att de – relativt snittet – fattiga svenskarna är korkade eller omotiverade som de dricker så mycket läsk och skippar frukosten? Det är svårt i ett bristsamhälle att klara livhanken. Men det är åtminstone tydligt vad det är man ska göra – äta det man får tag på. Utmaningen i ett rikt konsumtionssamhälle är av en annan natur: Vad, när och hur äter man?

Näringsintag är genomsyrat av en tydlig klassdimension i Sverige. Den skär igenom kultur och bakgrund. Men Sverige har också en väsentlig och i hög grad sammanfallande kulturell dimension som påverkar befolkningens matvanor.

ANNONS

Andelen infödda svenskar som har diabetes är omkring fem procent. Nio av tio lider av den livsstilsrelaterade varianten, typ 2-diabetes. Bland personer födda i Afrika som har bott i Sverige i mindre än fem år är andelen omkring tre procent. Men efter mer än fem år i Sverige så skjuter andelen upp till 14 procent. Det är samma sak för migranter från övriga Europa och Asien, väl i det rika välfärdslandet Sverige mer än dubbleras andelen med diabetes. Men det sker först efter några år i Sverige. Det är kollisionen mellan överlevnads- och välståndskultur vi bevittnar.

I Sverige är avståndet i antal generationer till svälten stort. Och det är – åtminstone bland den välutbildade svenska medelklassen – något fult med sötade drycker, cigaretter eller allt för överdådiga kakfat. Ungefär 28 procent av de inrikes födda uppgav att de dricker sötade drycker minst två gånger i veckan. Motsvarande siffra bland de som är födda i Asien och har bott i Sverige i minst fem år är 52 procent, enligt uppgifter från Folkhälsomyndigheten.

Hur svarar man på det här? Men ryck upp dig, drick kranvatten, det är billigare och betydligt mer hälsosamt! Det är den spontana uppmaningen man vill förmedla till föräldrarna i hyreshusen.

ANNONS

Det blir svårt att förstå hur människor tar ”fel” beslut bara om man medvetet bortser ifrån att människor lever i ett socialt sammanhang. Vi är präglade av vårt umgänge och omgivning. I hem med hög socioekonomisk status är läsk något fult, och det gäller även för familjernas vänner och bekanta. Vi präglar och uppfostrar varandra. Det här är en informell institution och den är stark. Vi springer inte Göteborgsvarvet för att vi måste, utan för att vi vill och för att våra vänner gör det. Normer styr i hög grad våra livsval.

Förstår man inte detta så förstår man inte hur det kommer sig att folk äter och beter sig så ”ologiskt”. Men människans rationalitet är underordnad våra möjligheter att fatta de där kloka besluten. Vi lever inte bortom kultur, bakgrund, klass och social verklighet. Vi är inkastade i den här världen och våra möjligheter att bryta med dess normer och regler är begränsade.

Föräldrar som jobbar skift, har lång väg till jobbet och som själva kommer från hem där man äter det som är gött när man har möjlighet, befinner sig i ett annat universum än de medelklassföräldrar med lång utbildning som skräddarsyr middagsmenyn hemma med veganska recept eller matkassar. Vore människor i grunden lika så skulle de, lika rationellt som Andersson, koka sin gröt. Men vi är inte lika i Sverige, vi är mer olika än vi någonsin har varit.

ANNONS

”Var tredje ensamstående förälder som tjänar under 35 000 kronor har inte råd att köpa näringsriktig mat till sina barn” skrev Socialdemokraterna i det av Lena Andersson kritiserade förslaget. Det är en träffande observation. Men den missar något, för det handlar inte bara om resursbrist. Att sakna resurser är inte enbart en fråga om ett tomt konto. Det är en brist på tid, ork, kunskap, tålamod. Fattigdom har många dimensioner.

Skolan har i det här sammanhanget en utjämnande verkan. Det är en formell institution – i kontrast till den informella – som skapar normer inte bara kring beteende och inlärning, utan även rörande sådant som gäller mat, idrott och friskvård. Oavsett hur mycket vi i allmänhet tjatar om att människor ska välja grönsaker, jogga och hålla nere sockerintaget så kommer de strunta i uppmaningarna så länge de inte kan relatera till dem.

Mat och näring är intimt förknippat med vårt sociala och kulturella arv. Det är en del av vår person och vår trygghet. Men skolan kan förhoppningsvis, på sikt, bidra till att skapa nya och mer hälsosamma normer.

Därför är det socialdemokratiska förslaget, även om det grundar sig på en överdriven och delvis felaktig uppfattning om problemet med näringsintag, betydligt mer konstruktivt än Lena Anderssons tondöva uppmaning till föräldrar att rycka upp sig och koka gröt. Så säger bara en person som tror att det finns människor som lever bortom klass, kultur och sociala sammanhang.

ANNONS

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS