Klyftan mellan ”eliten” och ”folket” blir bara större. Det är en retorik som ofta kännetecknar populister. Nu senast är det emellertid LO som levererar budskapet i sin rapportMakteliten - reglerar inte sig själva.
Det LO har gjort är att kartlägga skillnaden mellan VD-löner och svenska industriarbetarlöner. Det är sjuttonde rapporten i serien om makteliten. I årets version har man uppdaterat siffrorna, men slutsatsen är ungefär samma som tidigare: VD-lönerna är för höga. I den aktuella versionen har man räknat ut att det går 54,3 arbetarlöner på en VD-lön.
Det är dock inte bara samma slutsatser som tidigare, utan också samma metodfel. Man kan ifrågasätta rapportens problemformulering från ett ideologiskt perspektiv; varför är det så problematiskt att några få människor som leder stora företag lyfter höga löner? Men oavsett vad man tycker i sakfrågan så kvarstår dock det faktum att rapporten innehåller flera stora brister och därför inte ger en rättvisande bild av hur verkligheten ser ut.
Till att börja med har inte LO räknat med alla VD-löner i sin beräkning, utan gjort ett urval där man valt att enbart titta på direktörerna på 50 svenska storföretag – det vill säga de som är mest välbetalda. Med det sagt behöver informationen inte vara ointressant bara för att man gjort ett sådant urval. Problemet uppstår när det målas upp en bild av att detta skulle vara allmängiltigt. Hade de i stället tittat på medianlönen, som är ca 81 500 kr i månaden, hade bilden blivit en annan.
Värt att nämna är att när Rapport förra året gjorde ett inslag baserat på 2016 års version av Maktelit-rapporten fälldes de för osaklighet av Granskningsnämnden för radio och TV (Journalisten, 6/9 2016). De ansåg att inslaget gav en missvisande bild av vad en VD faktiskt tjänar per månad.
Ett större problem än urvalet är dock att siffrorna för direktörer har trissats upp. LO har inte enbart räknat med lönen, utan också med kapital. När det gäller industriarbetare har man dock enbart räknat in löner.
Det blir också missvisande att tala om ökande klyftor när man enbart tittar på lön innan skatt. Med det progressiva skattesystemet vi har i Sverige går en mycket större del av en direktörs lön till skatt än en industriarbetares.
För att ta ett exempel: En direktör som tjänar 81500 kr i månaden och bor i Göteborgs kommun betalar 43 procent av lönen i skatt. Skulle direktören i stället tjäna en miljon kronor i månaden – vilket knappast kan sägas vara vanligt förekommande men ligger närmare siffrorna i LO:s rapport – blir det 57 procent av lönen som går till skatt. För en industriarbetare med genomsnittlig lön går ungefär en fjärdedel av lönen, 24 procent, till skatt.
För den som vill bekräfta sin egen världsbild om giriga direktörer kan LO:s rapport måhända komma väl till pass. Övriga bör ta den med en stor nypa salt.
