Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Listor på svarta affärsägare är inte antirasism

Storföretagens vänsterlogik fördärvar antirasismen och avleder uppmärksamheten från makt- och kapitalkoncentrationen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Nyligen hotade Google med att stänga av sin sökmotor i Australien. Detta för att den australiensiska regeringen lagt ett förslag som skulle innebära att Google tvingas betala en avgift för att tillåtas använda nyhetsmaterial i sina sökresultat. Konflikten är inte unik utan har uppstått i en rad länder mellan branschorganisationer som företräder mediehus och Google.

Samtidigt har svenska bolaget Klarna, som tillhandahåller betalningslösningar vid näthandel, hamnat i blåsväder på grund av hur lätt de gjort det att skjuta upp betalningen. Klarna tjänar oerhörda belopp på att folk köper på kredit.

Det är symptomatiskt med att konsumtionslånen i Sverige ökat kraftigt. Små kortkrediter på belopp under 10 000 har ökat från fyra till femtio miljarder kronor på elva år. Som Klarnagrundaren Niklas Adelberth förklarat, ”den bästa kunden är den som inte betalar direkt”.

Båda företagen har, förutom att bli framgångsrika ekonomiskt, fått ett avsevärt inflytande i samhället. I Googles fall har den rollen på senare tid blivit hett omdebatterad: Hur ska ett privat bolag, som förfogar över en nästintill oinskränkt makt över det digitala rummet, hållas ansvarigt när användarna känner sig felaktigt behandlade?

Självklart tjänar både Google och Klarna på att de uppfattas som ansvarsfulla och aktiva i det samhälle som de verkar. Men deras respektive grundproblem - Googles monopolsituation och Klarnas ansvar för överdriven belåning - är svårlösta. Och de tjänar inte själva på att lösa dem.

I stället anstränger de sig en hel del på att framstå som engagerade och progressiva på andra områden än i de sammanhang där deras inflytande är som störst. Ett exempel på detta är engagemanget i den ständigt aktuella frågan om rasism.

På sin hemsida presenterar Klarna en lista med företag ägda av svarta människor som dessutom är kunder till bolaget. Listan finns, för att förenkla för personer att stödja företag som ägs av svarta.

Google har i sina sökfunktioner lagt till en funktion i Googles shoppingsökmotor som gör att personer "enkelt kan identifiera och köpa ifrån företag ägda av svarta via Google".

När affärer ägda av judar i Tyskland under slutet av 1930-talet började markeras med davidsstjärnor och "jude" var syftet att stämpla och frysa ut näringsidkare. Folk uppmanades att undvika företagare av judisk börd. För nazisterna spelade det nämligen roll om ägaren av ett företag råkade vara jude.

Avsikten bakom dagens tilltag från Google och Klarna är det diametralt motsatta. Det syftar till att bemyndiga, stärka och hjälpa bolag ägda av svarta - inte till att frysa ut dem. Som ett led i en antirasistisk strävan.

Men har verkligen företag som Google och Klarna funderat på vilket sätt att se på våra medmänniskor de bidrar till? För även om syftet är helt på tvärs med det antisemitiska i att "märka" bolag som judiska är förfarandet i praktiken detsamma: Bolagsägarnas hudfärg görs till en relevant faktor för konsumenten.

Varför ska människor förmås betrakta bolag och affärsrörelse som "svarta" eller "vita"? Och varför skulle det stanna vid just hudfärg? Det är fullkomligt absurt att välja bort ett bolag för att dess ägare råkar vara svarta. Varför skulle det vara rimligare att specifikt välja att handla från ett företag för att dess ägare är har mörk hy?

Öppnar man dörren för den här sortens resonemang är det förstås inget avstånd alls till att i söktjänster och listor markera företag ägda av sikher, homosexuella, muslimer och judar. Så att kunderna alltid kan förhålla sig till marknadens aktörer med utgångspunkten att man väljer, eller väljer bort, ett bolag på grund av dess ägares hudfärg, etniska härkomst, religiösa övertygelse eller sexuella läggning.

Att avsikten, vilket säkerligen både Google och Klarna inskärper, är att hjälpa människor väger lätt mot de potentiellt förödande konsekvenserna.

Strävan efter att bekämpa rasismen tar sig väldigt märkliga former numera. Det stannar inte vid det högst självklara i att beivra rasism och diskriminering. Nu ska människor förmås se ras i allt, även när de handlar på nätet.

Den liberala antirasismen, som vänder sig emot diskriminering håller gradvis på att ersättas av en socialistiskt influerad maktanalys där vi ska betona rastillhörighet i linje med gamla tiders klasskamp.

I förlängningen kommer den här logiken dessutom slå tillbaka mot företagen själva. Är inte Google och Klarna "vit-ägda" bolag? Ska detta, om man lånar dessa två företags argument för att markera bolag ägda av svarta, även spela roll för konsumenterna? Kanske ska konsumenter betrakta Google som ett uttryck för den vita strukturella rasismen?

Stora och i huvudsak digitalt baserade företag innebär en helt ny fas av kapitalismen. De är i många fall globala, svåra att beskatta och rundar lätt lokal lagstiftning. I Sverige hovbugar kommunerna för att få ta del av deras framgångar.

De konkurrerar ut gamla aktörer, förändrar blixtsnabbt marknader - och gör det dessutom utan att behöva enorma investeringar i fabriker eller arbetskraft. På alla sätt och vis utgör de en utmaning för de som oroar sig över makt- och kapitalkoncentration i samhället.

Ett skäl att de undkommer alltför mycket granskning och kritik är för att de på ett elegant vis lagt sig parallellt med den politiska klassens ideologiska trender. De vet vilka värdeord, nätkampanjer, protester och ideologiska flugor som de lite lätt ska understödja för att tillskansa sig rätt företagsprofil i samtiden.

Den professionella-ledningsklassen, bestående av kommunikatörer, pr-konsulter, mångfaldskonsulter och tidsrika kontorsarbetande aktivister ger dem därför sitt implicita godkännande. Dessa är inte särskilt intresserade av hur världens femte största bolag (Google) med ett värde på 1,4 triljoner dollar påverkar samhället bortom den rena poseringen.

Den moderna kapitalismens avarter och marknadsmisslyckanden är för den professionella-ledningsklassen oviktiga eftersom bolag som Google och Klarna så elegant hakar in i samtidens viktigaste ideologiska trender. Och dessa råkar för tillfället vara den förvrängda form av antirasism som gjort det till en självklarhet att lista företag efter ägarnas hudfärg.

Google och Klarna vet att de kommer få applåder - vilket är det viktiga för dem. Men det avslöjar samtidigt att företagen inte tänkt igenom vilket samhälle de bidrar till när de börjar lista företagsägares hudfärg.

De ser det antirasistiska tåget och hoppar villigt på. De ser möjligheten att bättra på varumärket - inte att långsiktigt bekämpa det som faktiskt utgör rasismens grogrund - att vi ser på varandra som kollektiv och inte individer.

Det finns, som det heter på börsspråk, endast "upside" med sådan cynism just nu. Men de, och alla andra som driver på för en totalt rasfixerad antirasism leker med elden.