Det svenska skattetrycket är högre än i många jämförbara länder. Centerpartiet och Liberalerna har slagit sig för bröstet över att de lyckats få igenom sänkta inkomstskatter inom ramen för januariavtalet. Men syftet med den skattereform som man kommit överens om tillsammans med S och MP är inte att sänka det totala skattetrycket – vilket finansminister Magdalena Andersson (S) tidigare varit tydlig med (Di 18/2 2019).
Skattereformen ska enligt överenskommelsen leda till sänkt skatt på jobb och företagande och ett steg i detta var att avskaffa värnskatten. Samtidigt ska reformen även minska ekonomiska klyftor, vilket tenderar att vara en omskrivning för att höja skatter. Risken är därför stor att de sänkta inkomstskatterna kommer att kompenseras med höjda egendomsskatter.
LO och Tankesmedjan Tiden – två organisationer som står Socialdemokraterna nära – presenterade nyligen sina idéer för att minska ekonomiska klyftor. I en debattartikel skriver de att det är ”viktigt att fokusera särskilt mycket på en höjd och förnyad egendomsbeskattning” när den nya skattereformen ska utformas (GP 16/6).
Det är inte bara från arbetarrörelsen som man hör förslag om höjda egendomsskatter. Förra veckan kunde man på Expressens ledarsida läsa en ledare där fastighetsskatten – vilken tekniskt sett avskaffades 2008 men ersattes med en kommunal fastighetsavgift – omnämns som en skatt som borde höjas (23/6).
När Finanspolitiska rådet nyligen presenterade sitt förslag till ett enklare och effektivare skattesystem så fanns just återinförd fastighetsskatt med. Till skillnad från dagens fastighetsavgift skulle fastighetsskatten inte ha någon takbegränsning, vilket gör den väldigt oförutsägbar.
Dessutom skulle fastighetsskatten enligt förslaget inte bara gälla för villor, utan även för bostadsrätter. Det skulle med andra ord slå väldigt brett. Enligt SCB bor knappt två miljoner hushåll i ett småhus och nästan en miljon hushåll bor i ett flerbostadshus som är en bostadsrätt. Av Sveriges drygt 4,7 miljoner hushåll skulle alltså närapå tre miljoner drabbas av en återinförd fastighetsskatt.
Samtidigt skulle en sådan skatt höja tröskeln för den som idag bor i hyresrätt men som hellre skulle vilja äga sitt boende. Enligt en undersökning gjord av Novus (2017), på uppdrag av Mäklarsamfundet och Hyresgästföreningen, skulle drygt hälften av dem som bor i hyresrätt vilja byta boendeform till att äga sitt boende. När de istället frågade personer som ägde sitt boende om de skulle vilja byta till att bo i hyresrätt svarade endast sju procent ja.
Ett problem med skatter på ägande är att dessa inte är kopplade till en faktisk inkomst, vilket skapar otrygghet när ens livssituation förändras: till exempel om man separerar från sin partner, blir arbetslös, börjar studera eller när man blir pensionär. Framförallt är det moraliskt tvivelaktigt att människor ska behöva betala skatt för att de äger sitt boende – som om det inte vore tillräckligt att man behöver betala skatt på eventuell vinst vid försäljning.
Skattesystemet är i behov av en reformering, men ökad oförutsägbarhet för merparten av landets hushåll är knappast rätt väg att gå. Om Centerpartiet och Liberalerna vill förändra skattesystemet i en liberal riktning räcker det inte att driva igenom sänkta inkomstskatter – de måste även stå upp för ägandet.
