Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Liberala ateister borde omfamna konservativa kristna

Liberaler, även de radikala ateisterna, borde inse att samhället mår bra av frizoner. Även om de ibland befolkas av människor med delvis konservativa värderingar.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Den senaste tidens debatt har bjudit på mycket religionskritik, ofta i ett högt uppskruvat tonläge. ”Religionskritik” används ofta som ett kodord för islamfientlighet, men vad vi sett är inte bara det. Tvärtom har kritiken ofta sin udd riktad mot kristendomen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är märkligt med tanke på att de flesta svenskar menar att just kristendomen ska vara normen i vårt land (Inizio 2018). Men den religionsfientliga kampanjen riktar sig till andra än folkflertalet, får man anta.

Denna kampanj tar sig olika uttryck. Striden mot konfessionella (nästan uteslutande kristna) friskolor letade sig in i Januariöverenskommelsen och riskerar att bli starten på avvecklingen av en utbildningsmöjlighet som är garanterad i Europakonventionen.

Samvetsfrihet (även den garanterad i Europakonventionen) framställs som höjden av religiös extremism, istället för något som rimligen kan lösas pragmatiskt på arbetsplatsen. För att inte tala om aborter, där den som problematiserar dagens svenska syn framställs som värsta sortens dåre.

Allt detta – i synnerhet abortfrågan – kan man naturligtvis tycka olika om. Men det är sorgligt att den gamla svenska traditionen av pragmatiska, sansade samtal tycks som bortblåst när en kristen övertygelse blir synlig i den politiska debatten.

Märkligt är också att angreppen så ofta kommer från liberalt håll. Egentligen borde liberala ateister, mer än många andra, omfamna kristendomens ökade synlighet i svensk offentlighet. Detta av minst tre olika skäl.

För det första det historiska. Själva fundamentet för det västerländska samhället, inklusive liberalismens individuella rättigheter, är kristendomens syn på människans okränkbara värde. För att spetsa till det: liberala ateister har vårt kristna idéarv att tacka för att de fritt kan hetsa mot detsamma.

För det andra det ideologiska. Som Per Ewert nyligen beskrev i en ledare i Världen idag har vänsterns motvilja inför konfessionella friskolor en lång idéhistoria. Från Marxismens religionsfientlighet, via kampen mot kristendomsundervisning till dagens socialdemokrater.

Vänstern har genom historien ogillat att kyrkan utgjort ett alternativt kraftcentra i samhället, en sfär dit politiken inte når. Liberaler, även de radikala ateisterna, borde inse att samhället mår bra av sådana frizoner. Även om de ibland befolkas av människor med delvis konservativa värderingar. I ett fritt samhälle finns utrymme för alla idéer, inte bara liberala.

För det tredje det strategiska. Det amerikanska begreppet ”The Leave Us Alone Coalition” uttrycker tanken att så olika grupper som NRA, narkotikaliberaler, konservativa kristna och klassiska marknadsliberaler kan enas kring ett gemensamt mål: motståndet mot politiskt intrång i deras liv.

Nej, Sverige är inte som USA. Men svenska liberaler borde tänka bredare kring vilka som är deras allierade. Liberala ateister och konservativa kristna är oense om mycket, men de vill båda minska politikens makt.

Fienden är staten, inte andra människor som också vill vara ifred.