Skrivhäfte. Okänt för många barn.
Skrivhäfte. Okänt för många barn. Bild: JESSICA GOW / TT

Karin Pihl: Bedrövligt att barnen inte lär sig skriva för hand längre

Var femte lärare uppger att deras elever aldrig skriver för hand. Övertron på digitaliseringen har gjort att en central färdighet går förlorad.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Snabbt lärde jag mig att det mest effektiva sättet att få in glosorna i skallen var att skriva. ”Je suis, tu es, il, elle, on est…” Sida upp och sida ner plitade jag ned de franska verbformerna tills de satt. Handen värkte efter ett tag, men det var betydligt mer effektivt att skriva jämfört med att bara läsa.

Tydligen finns det vetenskapligt stöd för just den metoden. Att skriva är ett sätt att minnas. Det säger handkirurgiprofessorn Göran Lundborg till Lärarförbundets tidning Läraren, som har en artikelserie om att skriva för hand.

”Man lär inte bara med hjärnan utan med hela kroppen, handens rörelser liksom graverar in minnesspår i hjärnan”, säger han, som får medhåll av Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling. Hon menar att hjärnan lättare minns bokstäver om man övar på att skriva dem än om man bara lär sig att trycka på en tangent. Genom att lära sig hur man rent fysiskt formar en bokstav sätter sig kunskapen bättre.

ANNONS

Alla som någonsin lärt sig att spela ett instrument eller försökt lära sig en sport vet att det är sant. Vissa saker sätter sig i muskelminnet om man övar.

Det är därför bedrövande att läsa att handskriften kan vara på utdöende. Enligt Lärarens granskning anser 95 procent av lärarkåren att det är viktigt att barnen kan skriva för hand. Men så många som var femte lärare uppger att deras elever aldrig gör det. I stället får barnen sitta med datorer, surfplattor och mobiltelefoner redan i lågstadiet. Resultatet är, vittnar lärare om till tidningen, att tioåringar knappt vet hur man håller i en penna. Vissa barn kan inte ens skriva sitt eget namn ordentligt. Ord som ser ut att vara skrivna av en sexåring är författade av en tolvåring.

För oss som växte upp med skrivböcker med streckade linjer är det nästan otänkbart att föreställa sig ett liv där man inte behärskar att skriva för hand. Det ingår liksom i själva idén att kunna skriva. Utan den kunskapen är man nästan som en analfabet. Språket blir anonymiserat och sterilt när man inte får utveckla sin egen handstil eller har någon relation till bokstäverna.

Hur kan det ha gått så långt? Svaret är en ensidig övertro på digitaliseringen. Alltsedan internet kom har det funnits en föreställning om att Sverige ska ligga i framkant när det gäller IT. Sedan länge har Skolverket ett uppdrag att ta vara på ”digitaliseringens möjligheter” i skolan – ivrigt påhejade av diverse ”digitala inspiratörer” som plågar lärarkåren med föreläsningar och företag som kränger ”digitala helhetslösningar för skolan” till kommunerna.

ANNONS

Sverige är förvisso ledande inom IT. Men det beror inte på att vi sätter paddor i näven på barn redan när de är sju år. Det är inte så att barnen kommer att bli stjärnor på programmering bara för att de får sitta med datorn och surfa på Youtube under lektionerna. Det torde snarare minska chansen eftersom deras förmåga att koncentrera sig på en uppgift skadats.

Digitaliseringsivrarna framhåller gärna att barnen lär sig bättre med datorer och paddor, men det är inte helt sant. Datorn har sin plats i undervisningen – men det är beroende av sammanhang. Ibland kan datorn snarare vara ett hinder för inlärning. Exempelvis finns forskning som visar att högt datoranvändande tydligt korrelerar med sämre matteresultat. Annan forskning visar att det inte har någon påverkan alls, varken positivt eller negativt.

Vad som dock är uppenbart är att elever inte kommer att gå miste om digitaliseringens möjligheter bara för att de inte får ha med laptopen i klassrummet och måste anteckna i ett skrivblock. Ungdomar i dag gör ju knappt annat än att sitta framför skärmar. Hur hög är risken att en elev som tvingas skriva för hand senare i livet måste gå kurser i hur man surfar på internet? Högst troligt noll.

ANNONS

Vad som sker om de inte lär sig handskrift är däremot uppenbart. Inlärningen försämras och de får en mer distanserad och opersonlig relation till sitt modersmål och andra språk. Men problemet är också att de blir beroende av det digitala. Om varje inköpslista, varje inbjudningskort och julhälsning måste skrivas digitalt blir man handfallen vid minsta teknikstrul. Man blir än mer fastklistrad vid mobilen.

Man snuvas också på en central del av den mänskliga civilisationens höjdpunkt: förmågan att förmedla vad som helst enbart med hjälp av en liten bit kol.

LÄS MER: Ge ungarna riktiga skolböcker

LÄS MER: Varning för framtidens onlineskola

ANNONS