Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bawar Ismail: Ledarkrönika: En svensk modell för samförstånd

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det var en oväntad, men samtidigt rimlig, presskonferens som LO och Svenskt Näringsliv bjöd in till i måndags. De två organisationerna vädjade till arbetsmarknadens parter att respektera ”märket”, avtalet inom industrin, för övriga delar av arbetsmarknaden. Nytt för den här avtalsrörelsen är att LO och Svenskt Näringsliv även lyfter fram det träffade avtalet inom handeln som normerande märke. Kommunal lämnas dock utanför uppmaningen; LO ställer sig bakom deras krav på minst 1 061 kronor i löneökning för undersköterskor.

Det har varit en rörig avtalsrörelse, som i höstas visade tecken på att LO tappat greppet om sina medlemsförbund. Just därför var veckans uppmaning från Svenskt Näringsliv och LO viktig.

”Att flera förbund vill ha löneökningar över märket är oroväckande”, sade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Det var kanske den viktigaste markeringen under pressträffen. Det riktades främst till fackförbunden inom 6F, som bland annat utgörs av Byggnads och Elektrikerna. De har krävt löneökningar på 3,2 procent i ettåriga avtal. Det är långt över de 2,2 procent som det beslutats om i Industriavtalet.

Sedan en tid tillbaka har avtalet inom industrin varit normerande och följts av övriga branscher på arbetsmarknaden. Att fackförbund och arbetsgivarorganisationer försöker upprätthålla någon form av samförstånd är av avgörande betydelse för den svenska arbetsmarknaden. Om företagen tvingas till orimliga kostnadsökningar påverkar det konkurrenskraften. Alltför höga lönekrav skulle drabba produktiviteten, jobben och löntagarna negativt. Det i sin tur påverkar i förlängningen också LO.

Om LO försvagas och bråkiga fackförbund tillåts diktera villkoren, med allehanda krav och stridsåtgärder, riskerar den svenska modellen att upplösas. Det skulle även ge vissa riksdagspartier bränsle att driva på för statligt reglerade löner om arbetsmarknadens parter inte tar sitt ansvar. Allt mer konfliktsökande fackförbund skulle även utgöra ett skäl för riksdagens lagstiftare att reglera fackförbundens möjligheter till stridsåtgärder.

Kanske var det med dessa farhågor i bakhuvudet som Thorwaldsson ställde sig bredvid Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne under måndagens presskonferens. Den svenska arbetsmarknaden mår som bäst när fackförbund och arbetsgivare förhandlar i samförstånd och med rimliga krav. Annars faller den svenska modellen.