Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Susanna Birgersson: Ledare: Förvirrande fagert tal av Löfven

Bortom floskler och plakatpolitik kan man skymta något som liknar en sammanhängande socialdemokratisk flyktingpolitik.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är som om Stefan Löfven får personifiera den intellektuella villervalla som råder i migrationsdebatten. På mindre än ett drygt dygn lyckades statsministern först kritisera Ungern för taggtrådsstängslet längs gränsen och säga att ”mitt Europa bygger inte murar”, därefter kräva att EU:s yttre gränser upprätthålls bättre.

Men Löfven är inte ensam om att försöka punktera den krassa verkligheten med tomma slagord och plakatpolitik.

Annie Lööf har seglat upp som borgerlighetens tydligaste förkämpe för större öppenhet. I helgen förkunnade hon att transportörsansvaret bör slopas, vilket skulle innebära att alla som vill enkelt kan flyga till Europa för att söka asyl. Till detta fogade hon att EU samtidigt måste enas om en rättvis fördelning av dessa flyktingar.

Ett sådant utspel betyder mindre än ingenting. Lööf vet att det EU som har svårt att fördela de relativt modesta bördorna i dag, inte kommer att kunna enas om en rimlig fördelning av mångdubbelt fler flyktingar - vilket vore följden av ett slopat transportörsansvar.I den yra av manifestationer och upprop som rådde i helgen var det ingen som ifrågasatte centerledarens utspel, ingen som frågade varför hon inte föreslagit slopat transportörsansvar under sin tid i regeringen. Syrienkrisen är ju på inget sätt ny.

På måndagen höll Stefan Löfven presskonferens och presenterade de tio punkter som han tar med sig till mötet med Tysklands och Österrikes regeringschefer i dag. Där är fullt av otydligheter. Vad betyder det till exempel att kommissionen ska utreda fler lagliga vägar in i EU? Löfven sa själv på presskonferensen att det inte är aktuellt att slopa transportörsansvaret.

Men en punkt är tydlig: Antalet kvotflyktingar bör öka till 100 000. Det är mycket bra, om än otillräckligt. Kvotflyktingsystemet gör att människor kan resa in i EU, med sina familjer och utan att riskera livet. Dessa flyktingar hör garanterat till de mest behövande, vilket också medför att mottagarländerna inte behöver ägna sig åt dyra och tidskrävande asylprövningar.

Om man tolkar Stefan Löfvens punkter utifrån förslaget om kvotflyktingar framträder något som liknar ett embryo till en logiskt och ideologiskt sammanhängande politik:

Den socialdemokratiska välfärdsstaten kräver att invandringen är reglerad. Den kan vara generös men inte okontrollerad. Gränserna måste tätas så att incitamentet att anlita människosmugglare minskar och färre dör på vägen hit, samtidigt som antalet kvotflyktingar successivt ökar. Vetskapen om att vi inte släpper in alla som skulle behöva komma hit måste leda till att vi kraftigt uppgraderar hjälpen till människor som är undernärda och tvingade till mångårig sysslolöshet i flyktingläger i Syriens grannländer.

Det är inte det enda möjliga vägvalet, men det vore i alla fall ett vägval.