Den tyska regeringen väntas i veckan klubba igenom en ny Facebooklag. Enligt lagen ska sociala medier-företaget tvingas radera olagliga skriverier inom ett dygn, i vissa svåra fall kan företaget få upp till en vecka på sig. Det rör sig om grova brott som uppmaningar till mord och mordbrand, men även om hot och förtal. Om Facebook missköter uppgiften väntar dryga böter på upp till 50 miljonereuro.
Det kan tyckas som en rimlig ordning vid första påseendet. Men upplägget är djupt problematiskt. Till att börja med är Facebook ingen tidning. Facebooks miljontals användare är inte anställda av företaget. De lyder inte under en ansvarig utgivare eller redaktör som bestämmer vad som får publiceras. Facebook utgör en infrastruktur, som mer är jämförbar med telenätet eller nätoperatörerna. Det är en offentlig plattform, idag en central del av det politiska samtalet.
I en annan tid hade Facebook säkerligen förstatligats. Men det är i sig inget problem att driften av Facebook drivs privat. Nätverket är också globalt. Problemet uppstår när Facebook åläggs myndighetsutövning. Privata företag bör inte ges makten att bestämma över yttrandefriheten, speciellt inte utifrån drakoniska hot om böter. Myndighetsutövning är något som bör skötas av staten själv, utan ekonomiska hänsyn.
Därmed inte sagt att inget bör göras åt det näthat som förekommer. Av praktiska skäl kanske inte varje överträdelse kan utredas av polisen. Men den rimliga ordningen är då att statligt anställda jurister sköter borttagandet av olagliga inlägg – med möjlighet till överklagan, ansvarsutkrävande och offentlig debatt kring besluten. I en rättstat kan inte den politiska makten lägga ut central myndighetsutövning kring yttrandefriheten på entreprenad.
