Det måste ha känts lite underligt för Annie Lööf när hon klev ut från Agendastudion i söndags kväll. Vanligtvis är hon inbjuden för att leende förklara sin kärlek till alliansprojektet, samtidigt som hon understryker de skillnader inom migrationspolitiken som gör Centerpartiet till den skimrande pärlan i musslan. Senaste tidens kollision mellan Moderaternas svekfullhet och den egna principfastheten har varit smärtsam, men har också givit Annie Lööf ytterligare ett lager av moralisk patina. Hon håller stånd, kosta vad det kosta vill.
I söndags tvingades centerledaren inta en annan roll. Efter den förväntade kölhalningen av Anna Kinberg Batra har det nämligen blivit dags för Annie Lööf att svara på de svåra frågorna om regeringsbildning.
Målet är en ny stark alliansregering efter valet 2018, och det är vad ansträngningarna just nu borde handla om, sa Lööf. Men oavsett hur det går kommer Centern aldrig "ingå i ett regeringsunderlag som behöver aktivt stöd från Sverigedemokraterna”.
Hon får det att låta som att alliansen kan vinna valet 2018. Det kan den inte. Ingen av de nuvarande konstellationerna kan ”vinna valet”, inte i betydelsen ”få egen majoritet i riksdagen”. Alliansen kan förstås bli större än de rödgröna, men vad innebär det för förmågan att regera?
Lööf betackar sig för ”aktivt stöd” från SD. Inget samarbete, inga förhandlingar. Man får anta att det ändå betyder att man kan tänka sig att regera med ”passivt stöd”. Men inte heller det är en möjlighet i den verkliga världen. SD, som med all sannolikhet landar någonstans mellan 15 och 25 procent nästa val, kommer inte att ge något passivt stöd till en regering som inte ger något tillbaka. Var så säker.
Gissningsvis tänker sig Annie Lööf att Socialdemokraterna ska bli alliansregeringens främsta samarbetspart. Det är en fin tanke. Föreställ er en socialdemokrati som efter ett valnederlag, i respekt för valresultatet, är beredd att förhandla med en borgerlig regering, också när det kommer till själva budgeten. Det bleve den förlamande och fördummande blockpolitikens död, och det enda demokratiskt anständiga sättet om man vill fortsätta isolera SD politiskt.
Men inte heller det kommer att hända. Socialdemokraterna är inte ett sådant parti. Socialdemokraterna vill själva regera. Socialdemokraterna kommer ingalunda låta sig begränsas av några principer från den sedan länge avsomnade Decemberöverenskommelsen.
Stefan Löfven berättade förresten redan förra året hur han ser på saken. Oavsett valresultat vill han sitta kvar som statsminister och tycker att det är upp till de borgerliga partierna att samarbeta med honom.
Allt Annie Lööf behöver veta om Socialdemokraternas vilja att samarbeta med en alliansregering ryms i det beskedet.
