Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skeppsbron har alla förutsättningar att bli en naturlig del av innerstadens förtätning. Bild: Rasmus Forsgren

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Låt inte Skeppsbron bli nästa göteborgska förlustprojekt

Få platser i Göteborg är så attraktiva som Skeppsbron. Alla förutsättningar finns för att skapa en välfungerande del av innerstaden. Men det måste gå att få ekonomi i projektet, även om det kräver att staden börjar om från början med planeringen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

När Alliansen kom till makten i Göteborg fanns en förhoppning om att partierna skulle göra upp med den säregna göteborgska politiska traditionen av ofinansierade och vidlyftiga projekt. En nystart för Göteborg. Med ett nytt tänkande när det kommer till stadsutveckling och användningen av gemensamma medel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men knappt har nyheten att linbaneprojektet fördyrades med 300 procent ens klingat av innan Alliansen gör sig redo att rösta igenom nästa förlustprojekt. Denna gång är det utvecklingen av Skeppsbron.

Det finns få platser som är så rimliga att bebygga som just Skeppsbron. Mitt i Göteborg, invid vattnet och med redan utarbetad kollektivtrafik i form av Stenpiren. Lägg därtill de ambitiösa planerna att bebygga Norra Masthugget hela vägen från Stigbergsliden till kajen bakom Folkets hus och planerna för Skeppsbron framstår som desto mer logiska.

Bygget av Götatunneln möjliggjorde hela projektet och 2006 började planerna ta fart om vad som skulle ske vid den ödsliga kajen på Södra Älvstranden.

Men på grund av önsketänkande om vad Skeppsbron skulle inrymma (alltifrån bassänger till alltför många hyresrätter) så har det aldrig gått att få ekonomi i projektet. Det innebär inte att marken är värdelös, tvärtom! Det går tveklöst att få ekonomin att gå ihop, men politiker från både vänster och höger har haft för många och orealistiska förhoppningar.

Exempelvis var tanken att behålla Kinesiska Muren, en äldre byggnad med allvarliga sättningsskador som Higab nu renoverat för miljoner, lovvärd men ogenomtänkt. Det är alltid bättre att blanda nytt och gammalt. Det ger stadsdelar karaktär och liv. Men ibland går det inte att få ihop det ekonomiskt. Om alternativet ska vara förluster som kan räknas i hundratalet miljoner och som belastar skattebetalarna, då får man bita i det sura äpplet och riva.

Under 2018 uppdagades det att Skeppsbroprojektet skulle bli 1 miljard dyrare än vad som var planerat. Planerna skickades tillbaka till tjänstemännen som återkom med ett förslag som ”bara” uppvisade underskott på 860 miljoner kronor. Sedan dessa har partierna turats om att hyvla på underskottet. Men ingen lyckas få det hela att gå utan förlust.

Nu vill alltså Alliansen acceptera underskottet på 860 miljoner kronor för att komma igång med byggandet. Socialdemokraterna har också ett yrkande som innebär en viss besparing men som ändå faller ut på minus. Demokraterna vill ha en helt ny detaljplan.

Otåligheten från Alliansens sida att bygga kan tyckas vara berömvärd men är egentligen raka motsatsen. Alliansen begår ett stort misstag genom att rusa in i detta utan att få ihop ekonomin. Varför?

Inom nationalekonomin finns ett tankefel som kallas för "sunk cost fallacy". Den bakvända logiken är att eftersom det redan plöjts ned så mycket pengar i planering, ritningar och förarbeten så vill man helst inte låta pengarna gå till spillo. Det är en lockande men försåtlig utväg som Alliansen tror sig har hittat.

Här skulle de borgerliga partierna kunna säga stopp och förklara att: "Det är tråkigt att starta om den här långköraren, men detta kan inte bli bra under nuvarande förutsättningar". I stället blundar man hårt och hoppas på det bästa. Det är inte ansvarsfullt. Och vad värre är, det riskerar att bli dyrare än prognosen på 860 miljoner kronor.

Som vi uppmärksammade i måndags på ledarsidan kommer Göteborg, enligt siffror från Stadsledningskontoret, dras med omfattande underskott de kommande decennierna, detta givet en försiktig prognos gällande den demografiska och ekonomiska utvecklingen.

Mot bakgrund av detta blir det än viktigare att inte slösa med offentliga medel. I synnerhet inte när det i fallet med Skeppsbron finns aktörer som kan ta över projektet och få en nivå av exploatering som gör att projektet bär sina kostnader.

Att byggandet har försenats i ett decennium är givetvis olyckligt – men det är inget argument för att i dagsläget fatta ett dåligt beslut som kan komma att stå göteborgarna dyrt. Ibland får man helt enkelt acceptera att grundförutsättningarna i projektet var fel från början och återgå till ritbordet. Först med ett ordentligt omtag kan Alliansen visa att det gjort upp med sedvänjan att agera först och tänka i efterhand.