Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kiruna. Här finns jobben. Bild: Karin Wesslén/TT
Kiruna. Här finns jobben. Bild: Karin Wesslén/TT

Daniel Åkerman: Låt flyttlassen gå norrut

Framtidens arbetsplatser finns i Norrbotten och Västerbotten. Därför bör arbetslösa flytta norrut för att ta jobb.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Staten borde aktivt arbeta för att arbetslösa ska ta arbeten på de orter där det behövs. Liksom flyttlasspolitiken en gång tvingade människor att flytta till storstäderna bör vi idag ställa krav på att flytta till jobben i norr. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och finansminister Mikael Damberg (S) vill i en debattartikel i GP (24/2) införa hårdare krav på arbetslösa.

För att minska utanförskapet bland nyanlända vill de kräva goda svenskkunskaper för att få erhålla ekonomiskt bistånd, samt ett tydligare aktivitetskrav. I sak är förslagen rimliga. Utgångspunkten bör vara att enskilda människor är ansvariga för sin egen försörjning. Man ska därför bara motta samhällets stöd när det verkligen behövs och då göra vad man kan för att så snabbt som möjligt åter bli självförsörjande. Den principen stadgas exempelvis i Socialtjänstlagens kriterium för ekonomiskt bistånd om att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande.

Vad detta innebär i praktiken varierar dock från kommun till kommun. Nordmarks och Dambergs förslag om aktivitetskrav i lagen är välkommet men lär tyvärr inte gå tillräckligt långt, att döma av Socialdemokraternas traditionella ovilja att ställa krav på bidragstagare.

LÄS MER: Slarva inte bort jobbchansen i Norrland

Det vore särskilt olyckligt med tanke på att det enorma behov av arbetskraft som beräknas uppstå Norrbotten och Västerbotten under de kommande åren. Att vi samtidigt har arbetslöshet i stora grupper och arbetskraftsbrist på vissa platser borde föranledda en modern flyttlasspolitik. Den faktiska flyttlasspolitiken har förvisso dåligt rykte, och det av goda skäl. En central del var att medvetet slå ut mindre företag, i synnerhet i glesbygd, för att uppnå en större ”rationalisering” av produktionen. Därför blev det enda alternativet för många att flytta söderut till jobben.

Det bör dock inte hindra en mer aktiv arbetsmarknadspolitik som med både morot och piska lockar folk till industriboomen i norr. Arbetslösa bör ges möjlighet och bidrag för att omskola sig till de branscher som behövs, med krav på återbetalning om de sedan inte flyttar. Behoven är långt fler än bara den tekniska spetskompetens som krävs för att producera exempelvis grönt stål.

Efterfrågan kommer vara stor på mängder av yrken, såsom maskinister, hantverkare, VVS-tekniker, sjuksköterskor, lärare, socialsekreterare och kommunikatörer. Inga enkla jobb på något sätt, men ändå fullt möjliga att utbilda sig till givet viss tid och ansträngning. Därför bör staten skapa drivkrafter att lägga ned tid och att anstränga sig, även om det kräver flytt till ny ort.

Goda nyheter i sammanhanget är en undersökning från LKAB förra sommaren (7/7–21) fann att var tredje svensk redan är öppen för att flytta till Norrbotten. Bland unga var andelen ännu högre, hela 42 procent. Människor bör ta de jobb som finns. Det dags att låta flyttlassen gå norrut.

LÄS MER: Så bryter vi den svenska massarbetslösheten

LÄS MER: Statens oförmåga hotar både företagsklimatet och jobben