Livsfarligt. Antalet båtflyktingar på väg till Australien ökade dramatiskt under tiden då man lättade på reglerna.
Livsfarligt. Antalet båtflyktingar på väg till Australien ökade dramatiskt under tiden då man lättade på reglerna.

Lär av Australiens migrationspolitik

Ledare: EU:s flyktingavtal med Turkiet skapar en falsk känsla av ordning i migrationspolitiken.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

EU:s migrationsavtal med Turkiet är inget annat än en pakt med djävulen. I utbyte mot en stunds sinnesro sålde Merkel Europa till Erdoğan. En auktoritär president som, har det visat sig, inte drar sig för att utpressa unionen så fort det passar honom. Migrationsavtalet kommer falla. Frågan är bara när. Det är således hög tid att utforska migrationspolitiska alternativ som inte bygger på nödlösningar eller som uppställer temporära hinder för migranter.

Ett land som på egen hand valt en helt annan väg än den europeiska är Australien. Redan omkring 2001 skapade den dåvarande premiärministern John Howard ett reglerat system som inte skulle vara möjligt att kringgå. Syftet var att minska den illegala människosmugglingen till Australien som, i likhet med migrationen till Europa, var farlig för migranterna och inte sällan slutade med katastrofala olyckor till sjöss.

ANNONS

Den nya politikens målsättning var att skapa vetskap om ”vem som kommer och under vilka omständigheter”. Givet att de två kriterierna var uppfyllda kunde landet tillåta sig att ha en omfattande, men kontrollerad invandring. Dessutom skulle omfattningen motsvara kapacitetstaket i landet. Det skulle på förhand finnas färdiga bostäder och medel för att skapa ett ansvarsfullt mottagande.

Howards politik fick avsedd verkan. Antalet båtflyktingar minskade till nära noll och därmed även olyckorna till havs utanför Australiens kust. 2002 anlände endast en person havsvägen till Australien. Den nivån höll i sig i ett par år. Men allt ändrades när Kevin Rudds Labourregering 2007 lättade på regleringarna. De skickade direkt en signal att landet ändrat hållning i migrationspolitiken. Mellan åren 2008 och 2013 anlände omkring 50 000 båtflyktingar och fler än tusen personer dog till sjöss på resan till Australien.

Baksidan av den australiensiska modellen är sättet på vilka migranter avvisats. Australien har på öar som Julön, Manus och Nauru, långtifrån fastlandet, byggt undermåliga flyktingläger. Förhållanden i dessa läger har i vissa fall varit under all kritik. Sexuella övergrepp har förekommit och sjukvården har varit bristfällig.

Dessutom har avvisningarna till lägren varit otroligt dyra. Många avvisningar hade kunnat undvikas genom att helt enkelt öka mottagandekvoten från FN:s flyktingorgan, UNCHR. Vid flera tillfällen, senast i samband med kriget i Syrien beslutade man sig även för att ta emot en extra kvot av syriska flyktingar. Det finns nämligen starkt stöd för invandring till landet. En studie genomförd av sociologen Andrew Markus från 2014 visade att 52 procent av australiensarna var positiva till den dåvarande omfattningen av invandringen eller kunde tänka sig att öka den.

ANNONS

I den australiensiska politiska debatten var Howards politik omdebatterad men fann samtidigt brett stöd. Det märks tydligt då även efterföljande regeringar, förutom Rudds, fortsatt på samma spår. Syftet med politiken var aldrig att stänga landets gränser. Det är en omöjlig position i ett land byggt av immigranter där en fjärdedel av befolkningen är utrikesfödd. Målsättningen var att skapa ett mottagandesystem som var rättvist och vars kostnader kunde matchas av offentlighetens kapacitet.

Så länge staten har ett ansvar för människors väl och ve, när de befinner sig inom dess ansvarsområde, är det rimligt att mängden invandrare är kopplad till mottagandekapaciteten. Det är precis detta som väglett politiken i Australien. Genom att ha ett system som inte gör undantag för de som tagit sig till landet illegalt skapas en rättvisa i systemet. De som har ekonomiska medel att betala människosmugglare erbjuds ingen gräddfil.

Vad Australien lyckats med är att ersätta en oreglerad, och i många avseenden farlig och orättvis ordning, med ett system där tyngdpunkten är på kvoter. Det borde också vara europeiska länders lösning. Gärna höga, men reglerade och förutsägbara kvoter, som kan justeras från år till år.

Allt i den australiensiska migrationspolitiken är inte eftersträvansvärt men vissa delar kan vi ta lärdom av i en tid när europisk migrationspolitik främst dikteras från Ankara.

ANNONS
ANNONS