Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kajsa Dovstad: Lägg ner dagens lärarutbildning – kraven är för låga

Att det är möjligt att studera heltid till lärare och samtidigt vara aktiv i riksdagen visar på att utbildningen är på tok för slapp.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Joar Forssell (L) studerar heltid till lärare vid sidan om sitt uppdrag som riksdagsledamot, rapporterade Aftonbladet i förra veckan. Många blev upprörda. Undertonen i en del av kritiken tycks vara att Forssell nog försakar sitt arbete i riksdagen, eller åtminstone inte är särskilt flitig.

Andra menar att det visar på att väljarna, partierna och riksdagen ställer för låga krav på ledamöterna. Forssell tycks relativt sina kollegor ha haft hög närvaro under pandemin, och upplägget med bisyssla eller studier är inte ovanligt – exempelvis läste Annie Lööf klart juristprogrammet som folkvald.

Vad som främst borde ifrågasättas är dock inte om Forssell, eller någon annan, kan kombinera riksdagsarbete med studier. Nej, det verkligt anmärkningsvärda är att det uppenbarligen är möjligt att läsa till lärare samtidigt som man har en heltidssysselsättning. Kraven på lärarutbildningen borde vara betydligt högre.

Blivande lärare har i snitt 8,2 timmars lärarledd undervisning i veckan, enligt en utvärdering från Universitetskanslersämbetet 2018. Lärarstudenter har därmed minst undervisningstid av alla svenska studenter, som i sin tur har minst undervisningstid i Europa. Skillnaden från forna tiders lärarutbildning är stor. På 1970-talet kunde en dag innehålla lika mycket lärarledd tid som en vecka gör i dag.

LÄS MER: Det lärarna behöver är att återfå sin frihet

Politikerna har försökt vända utvecklingen. Anslagen har höjts med syftet att studenterna ska få mer undervisningstid. Pengarna har givit viss effekt på programspecifika kurser, men inte på fristående kurser inom humaniora, fastställde UKÄ i en utvärdering 2019. Det säger en hel del om landets universitet och högskolor. Först när politiker öronmärker resurser ökar den schemalagda tiden, och då inte ens överallt.

De ansvariga för lärarprogrammen verkar befinna sig i en egen bubbla. Trots att den neurovetenskapliga forskningen om inlärning kommit långt, ligger fokus fortfarande på flummiga pedagogiska idéer, inte sällan med en socialistisk underton. Både Socialstyrelsen och Vetenskapliga rådet har dömt ut svensk pedagogisk forskning. Metodiken, det vill säga kunskapen om hur man rent praktiskt lär ut, har minskat till ett minimum.

I januari kom regeringen, Liberalerna och Centerpartiet överens om att från politiskt håll återigen göra ett försök med att höja standarden på lärarutbildningen. Responsen från lärosätena är talande: att öka antalet lärarledda timmar anses inte nödvändigtvis förbättra kvalitén. Det finns visserligen en poäng med resonemanget, men lärarutbildningen ligger på en historisk och internationell bottennivå. Den schemalagda tiden måste öka och kraven höjas.

Det blir svårt inom ramen för nuvarande lärarprogram, som därför bör läggas ner. Låt i stället nya personer, som är intresserade av kunskap och inlärning, och inte abstrakta sociologiska teorier, ansvara för att bygga upp helt nya utbildningar.

Det ska inte vara möjligt att studera heltid på lärarprogrammet och samtidigt huvudsakligen göra annat – oavsett om det handlar om att sitta i riksdagen eller förvärvsarbeta.

LÄS MER: Lärare ska inte behöva be om ursäkt för sin erfarenhet

LÄS MER: Skolan är ingen experimentverkstad för byråkrater