I Göteborgs lokalpolitik har inställningen till äktenskap mellan släktingar skapat oväntade konfliktlinjer. Demokraterna och Socialdemokraterna vill att staden skall ta fram ”en strategi för upplysning och information i syfte att motverka kusingifte i Göteborg”, samt be Socialstyrelsen initiera en ”nationell upplysning om riskerna med kusinäktenskap”.
Sverigedemokraterna är inne på samma linje. De fyra tidigare allianspartierna gör däremot gemensam sak med V och MP, och ser inte detta som en fråga där kommunen alls skall ha en åsikt; kusingifte är idag lagligt och ”en förändring av regelverket är därför en fråga för regering och riksdag”.
Det finns tre argument mot kusingiften. För det första risken för genetisk sjukdom som inavel medför, för det andra att kusinäktenskap ofta är arrangerade, och för det tredje att giftermål inom släkten är grundpelaren i klankulturer. Låt oss börja med de medicinska argumenten.
De flesta av oss bär ovetandes på minst ett ärftligt sjukdomsanlag som kan ge upphov till sjukdom om barnet skulle få dubbel uppsättning av den defekta genen. Så länge man inte paras med en släkting är dock risken liten att makarna bär exakt samma riskanlag, och därför drabbar cystisk fibros (den vanligaste recessiva allvarliga sjukdomen i Sverige) inte fler än 15-20 barn per år, trots att sjukdomsanlaget bärs av hela tre procent av svenskarna.
De genetiska riskerna med att avla barn med släktingar är stora. Den grupp i Europa där problemet är störst verkar vara pakistanska invandrare, där kusingiften i den brittiska diasporan till och med är vanligare än i Pakistan. En studie från Norge fann att invandrade pakistaniers barns dödlighet i recessiva sjukdomar var 18 gånger högre än etniskt norska barn. I Storbritannien bedrivs nu informationskampanjer om riskerna med kusingifte.
Oftast orsakas sjukdomar inte av enstaka gener, utan risken för en viss sjukdom (eller för den delen alla slags medfödda egenskaper) beror på enormt många gener som var för sig har en mycket liten påverkan. Men även här ses effekten av inavel; ju närmare släkt föräldrarna är, desto mer hämmas exempelvis kroppslängd och IQ. Och risken för psykisk sjukdom ökar trefalt när föräldrarna är kusiner.
I hälften av USA:s delstater är kusingifte förbjudet, och bland de länder som i modern tid har infört förbud återfinns Kina, Nord- och Sydkorea, Taiwan, Vietnam och Filippinerna. Nu är Norge på väg att följa dessa länders exempel; i november 2020 körde flertalet i Stortingets justiskomité över regeringen som ombads ”legge frem et lovforslag om å forby søskenbarnekteskap”. Argumenten i Norge har varit dels medicinska, dels att kusinäktenskap sällan är ett fritt val. Oslopolisen instämmer i att ett förbud kan bidra i kampen mot hedersvåld.
I Sverige har giftermål mellan kusiner varit tillåtet sedan 1844. Innan dess krävdes dispens från kungen och lär mest ha förekommit inom adeln. Men kusinäktenskap fortsatte vara ovanligt bland svenskar och orsaken att det är så sällsynt i Västeuropa får sökas tillbaka i den medeltida kristna kyrkans familjepolitik. Här finns också en förklaring till varför norra och södra Italien ännu är så olika, 160 år efter att Italien blev en nation.
Från 300-talet och framåt motarbetade kyrkan polygami och äktenskap mellan släktingar. Forskarna har hittat många belägg för att denna familjepolitik genom århundraden bröt ned Europas klanstruktur och skapade grogrunden för den individualism som gynnade samarbete mellan icke-släktingar inom de framväxande städerna med skrån och universitet.
Södra Italien hade under flera hundra år härskare med en annan politik kring giftermål och familjebildning. Detta kan vara en förklaring till varför kusingiften ännu idag är vanligare där än i Norditalien. I syd ses mer släktbaserad kriminalitet, svagare civilsamhälle och mindre altruism mot främlingar, exempelvis avspeglat i betydligt färre blodgivare. En vanlig tes är att ju mer en region i Europa påverkats av kyrkans familjepolitik, desto färre kusinäktenskap och desto mer av samarbete mellan obesläktade medborgare.
Att ett återinfört svenskt förbud mot kusinäktenskap i närtid skulle bidra till en bättre integration av dem som flyttat hit från klansamhällen, det synes något optimistiskt. Men det borde räcka med att kusinäktenskap ofta är mindre frivilliga, och ovanpå det de genetiska riskerna, för att regeringen skall sluta ducka i denna fråga. Socialdemokraterna i Göteborg är på rätt sida av historien.
