Parallellt med att regeringsförhandlingarna pågår mellan högerpartierna måste S förbereda sig på en mandatperiod i opposition. Förra veckan kom nyheten att Morgan Johansson petas från posten som rättspolitisk talesperson. I stället tar den avgående socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi över rollen och blir därmed S gruppledare i justitieutskottet. Samtidigt blir Annika Strandhäll, miljöminister och en av de mest flitiga S-debattörerna, utan tunga uppdrag i riksdagens utskott.
Att både Johansson och Strandhäll tvingas ta ett steg tillbaka är positiva nyheter. Bägge ministrarna har gjort sig kända som oseriösa debattörer som trots ministeruppdrag tycks ha tillräckligt med tid att sitta och skriva ilskna inlägg på Twitter. Förhoppningsvis är rockaden ett tecken på att Socialdemokraterna tänker prioritera sakfrågor och seriositet under de kommande fyra åren som oppositionsparti.
Det vore bra för Sverige. Både den tillträdande borgerliga regeringen och oppositionen måste lägga valrörelsens höga tonläge bakom sig. Enligt en DN-undersökning var årets valrörelse den sämsta sedan mätningarna började 2006. Fyra av tio svenskar ansåg att den var osaklig. Det är inget gott betyg. Väljarna efterfrågar sakpolitiska debatter, inte personpåhopp.
En bra opposition är också en viktig del av demokratin. Den fungerar som en blåslampa på regeringen. Under den förra mandatperioden har Moderaterna axlat den rollen väl, inte minst i kriminalpolitiken där M hela tiden legat steget före regeringen med motioner och utspel. Även inom försvarspolitiken och i Natofrågan har M och de övriga borgerliga partierna fått skjuta regeringen framför sig.
Nu är det upp till Socialdemokraterna att göra samma sak. Och då kommer det inte minst att handla om att hantera den ekonomiska krisen och de sociala problem som följer i dess spår. Inflationen har ätit upp sju års löneökningar och i takt med att allt blir dyrare ökar andelen människor som inte klarar vardagsekonomin. Frivilligorganisationer som Stadsmissionen och Frälsningsarmén larmar om att matfattigdomen ökar. I dag är det inte bara människor i det så kallade skuggsamhället som är i behov av hjälp, utan också barnfamiljer och äldre som inte har råd att ställa mat på bordet i slutet av månaden.
Här har Socialdemokraterna ett ansvar att ligga på den tillträdande regeringen. Moderaternas arbetslinje med jobbskatteavdrag och sänkt a-kassa kan vara bra för att minska arbetslösheten, men det finns alltid en risk att sådana reformer går för långt. Ett varnande exempel är alliansregeringens reform av sjukförsäkringen 2008, när den bortre tidsgränsen infördes och många människor föll mellan stolarna. Tidsgränsen togs bort 2016 men Moderaterna vill återinföra den. Sådana reformer måste genomföras varsamt för att inte öka den ekonomiska utsattheten än mer.
Det kommer att krävas en ansvarsfull opposition som ser till att de sociala frågorna inte försvinner från den politiska dagordningen. Därför behöver vi S-företrädare som är mer intresserade av politik än att sitta och veva på sociala medier.
