Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Johan Nilsson/TT
Bild: Johan Nilsson/TT

Bawar Ismail: Kriminella gäng utnyttjar Sveriges tafatta straffrättssystem

Oroliga föräldrar och lindriga straff avslöjar bristerna i arbetet mot gängkriminalitet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De senaste årens gängkonflikter, och det dödliga våld som följer i dess fotspår, har avslöjat allvarliga brister i den svenska brottsbekämpningen. Från vårdnadshavare som upplever att socialtjänsten inte ger tillräckligt stöd till alltför tandlösa påföljder för ungdomar som begått grova brott – Sverige har ett systematiskt problem vad gäller hanteringen av unga kriminella.

Och sällan har dessa brister blivit så tydliga som i fallet med den misstänkte 17-åringen som står åtalad för polismordet i Biskopsgården.

Ett år före polismordet hade 17-åringen dömts för mordförsök. På en spårvagn högg han en man i halsen med en kökskniv. För detta dömdes han bara till ett års sluten ungdomsvård. Det är nämligen så det funkar i Sverige. Minderåriga döms i regel till sluten ungdomsvård, inte fängelse. De ska rehabiliteras och återanpassas till samhället.

Men få kan nog finna det acceptabelt att ett så allvarligt brott som mordförsök slutar med en så lindrig påföljd. Än mer upprörande är det faktum att 17-åringen, om han bedöms vara ansvarig för polismordet i Biskopsgården, som mest riskerar fyra års sluten ungdomsvård.

LÄS MER: De kriminella klanerna har tagit Göteborg som gisslan

Av medierapporteringen har också framkommit att modern till 17-åringen i flera år bönat och bett socialtjänsten om åtgärder för att förhindra att sonen ska fastna i grov kriminalitet. Mamman har tidigare uttryckt oro för att 17-åringen ska användas för morduppdrag åt kriminella.

Hon verkade vara så desperat efter åtgärder att hon till slut planerade att skicka hem sonen till Somalia. I förhör med polisen berättade hon även att äldre killar i bostadsområdet ville att sonen skulle begå brott just för att han var minderårig. Då riskerar man ju inte så allvarliga påföljder.

Moderns vittnesmål kommer förvisso inte som någon nyhet. Under de senaste åren har många upprörda och desperata föräldrar gjort sina röster hörda om passiva myndigheter. Ta exempelvis 50-åriga Fatima från Hjällbo som i en intervju med Aftonbladet (1/6) uttryckte stor frustration över bristfälliga insatser mot hennes son och dennes kriminella livsstil. Hon var så pass orolig att hon önskade att sonen utvisades från Sverige för att komma bort från den destruktiva gängmiljön.

Problemet är dock att många av socialtjänstens planerade insatser bygger på frivillighet från deltagarens sida, så det spelar egentligen ingen roll hur mycket vårdnadshavare bönar och ber om hjälp.

Det är alltså här vi står nu. Ett straffrättssystem vars välvilliga fokus på rehabilitering och lindriga straff kommit att premiera unga brottslingar. Äldre gängkriminella övertalar ungdomar att utföra grova brott och ta smällen för detta mot bakgrund av våra tandlösa påföljder.

Och en socialtjänst som är bakbunden av frivilliga insatser. Så här kan det inte fortsätta om Sverige ska ha en chans mot gängkriminaliteten.

Ett regeringsskifte har nog aldrig varit viktigare. Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna vill göra en systematisk översyn av brottsbalken, inte minst för att skärpa bestämmelserna om straff och påföljder. Liberalerna vill att föräldrar och barn ska kunna tvingas att delta i sociala insatser. De borgerliga partierna vill få ett slut på daltandet med unga kriminella.

Då duger det inte att ungdomar på glid kan strunta i åtgärder från socialtjänsten eller att unga lagförbrytare får några enstaka år i sluten ungdomsvård för väldigt grova brott.

LÄS MER: Offentlighetsprincipen utnyttjas av kriminella

LÄS MER: Kriminalitetens orsaker måste också bekämpas