Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Krafttag krävs mot inbrottsligorna

Polisens bristande resurser är ingen naturlag utan beror på ekonomiska prioriteringar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De organiserade bostadsinbrotten ökar i Sverige. Det fastslår polisens underrättelsetjänst i en ny rapport. Bilden av det typiska bostadsinbrottet, det som sker relativt slumpmässigt och som främst begås av missbrukare, stämmer allt sämre med verkligheten – i stället ökar nu andelen inbrott som begås av organiserade yrkeskriminella från främst Östeuropa och Sydamerika.

Redan i dag bedöms dessa internationella brottsnätverk ligga bakom drygt hälften av alla anmälda inbrott – en andel som riskerar att öka de kommande åren om inte kraftiga åtgärder vidtas. Orsaken till till att ligorna väljer mängdbrott som just inbrott och småstölder är att de vet att polisen  inte har resurser att prioritera dem. Av de 22.000 bostadsinbrott som anmäls varje år klaras bara 4 procent upp. En uppseendeväckande låg siffra. Straffen de riskerar om de skulle åka fast är inte heller särskilt höga.

Till skillnad mot narkotikasmugglare som enbart korsar gränser om de måste så ingår det i stöldligornas koncept att göra det. I ett nytt land är de nämligen ofta okända för polisen och stöldgodset blir dessutom lättare att sälja vidare. Att människor fritt kan röra sig inom EU har fört med sig en mängd positiva saker och underlättat livet för miljontals människor. Tyvärr har det också underlättat för de yrkeskriminella som nu fått en större marknad att agera på.

De flesta företag väljer vilket land de ska bedriva sin verksamhet i beroende på var de kan få högst avkastning till lägst risk. På samma sätt arbetar givetvis de kriminella gängen. Att de nu bedömer Sverige vara ett attraktivt land att begå brott i är en katastrof. Lyckligtvis går det att ändra på.

Att polisen har bristande resurser är nämligen ingen naturlag. För 2017 budgeterade regeringen knappt 22 miljarder för polisväsendet – jämfört med vårändringsbudgeten 2016 var det en ökning som var mindre än inflationen under 2016. Det låter som en hisnande summa men Polismyndigheten kostar mindre än barnbidraget och utgör knappt 2,3 procent av statens budget. 

Problemet härstammar från politiska och ekonomiska prioriteringar snarare än att pengar saknas. I ett land med världens högsta marginalskatter är det inte rimligt att polisen saknar resurser för att utreda inbrott i folks hem. Ett brott som förvisso klassas som ett ”småbrott” men innebär en stor integritetskränkning och ökad känsla av otrygghet för den som drabbas.

Även om problemet främst verkar vara att få folk lagförda överhuvudtaget kan det förslag som kommit från flera allianspartier om att införa en ny rubricering i brottsbalken, systematiska stölder, vara värt att titta närmare på. Det ger möjlighet till längre straff för organiserat kriminella och gör Sverige till ett mindre attraktivt mål för deras verksamhet.

Polisen efterlyser nu också mer samarbete mellan de europeiska länderna för att få bukt med problemen. När de kriminella börjar ägna sig åt gränsöverskridande brottslighet så måste vi svara med gränsöverskridande brottsbekämpning. Då kan vi försvara både stödet för EU:s fria rörlighet och människors trygghet.