Malmö:
Hårdbevakad som ett ministermöte i EU. Den som vill in på socialdemokraternas partikongress i Malmö måste föranmäld passera poliser, säkerhetsvakter och metalldetektorer.
- Har du med dig något vasst föremål?
- Ja, min penna.
- Passera.
Försedd med id-bricka om halsen, gult för journalister, kan jag inte gå en meter utan att någon håller koll på mig, eller snarare min bricka. Rätt färg på rätt plats skall det vara. Och utanför pressrummet ligger en bunt blanketter för ansökan om intervju- eller fototillfälle. Fyll i, lämna till sekretariatet!
Nej, tacka vet jag centerns stämmor. Det är ingen slump att politiska journalister mer än gärna far till centerstämman trots att den äger rum veckan före midsommar och gärna i metropoler som Haparanda, Arvika eller Växjö.
Jag minns stämman i Haparanda. Olof Johansson skulle störtas. Ränker smiddes, modet svek. Då avsatte man i stället valberedningens ordförande. Han såg mycket förvånad ut.
Nå, centerstämmornas popularitet bland journalister bottnar varken i intriger eller nubben till pyttipannan utan i den totala öppenheten. Den som vill prata med Maud Olofsson går och pratar med Maud Olofsson. Inga ceremonier, inga blanketter. Bara gammaldags folkrörelsedemokrati.
Jag vet. Det är ojuste att klaga på socialdemokraternas säkerhetsapparat. Efter morden på Olof Palme och Anna Lindh är Göran Persson och övriga toppolitiker per definition hotade till livet. Men kontrollnivån, graden av öppenhet, intresset för blanketter speglar också en partikultur. Och med detta mått mätt är socialdemokratin en åldrad folkrörelse innesluten i det statsbärande partiets hårda skal.
Partikulturer är en viktigare del av maktspelet i Sverige än vad man kan tro. Att folkpartiet och centerpartiet i början av 70-talet misslyckades med en partisammanslagning kan bara förvåna den som aldrig varit på både landsmöten och centerstämmor. Det är två olika världar, akademisk och djupsinnig respektive folklig och chosefri.
Och att socialdemokrater och moderater har så svårt för varandra handlar om mer än ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen. Skinnvästen och jeansen från HM kommer ur en annan värld än den mörkblå klubblazern och knytblusen från NK. Och gissar ni att antalet barnvagnar, lekande barn och ammande mödrar är störst på kristdemokraternas riksting så gissar ni helt rätt.
Den som vill fundera över vem som kan regera med vem måste se djupare än till partiprogrammen. Att socialdemokraterna så länge kunnat styra i minoritet, stöttade på vänsterpartiet eller centern, beror förvisso på intressegemenskap. Men det spelar också roll att socialdemokrater, innanför avspärrningarna, är samma sorts "vanligt folk" som center- och vänsterpartister. Man förstår varandra utan detaljerade protokoll.
Eller har förstått varandra. Centern under Maud Olofsson är lika folkligt som tidigare, men intressegemenskapen med socialdemokraterna är inte vad den varit och språkbruket förändras. Medan föregångaren Lennart Daléus inte ens fick använda ordet borgerligt, talar Maud Olofsson oemotsagd om centern som en del av den liberala familjen. Ett skifte i partikultur pågår. Det hotar Perssons makt nästan lika mycket som dåliga opinionssiffror.
