Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Krönikan 15/12: Betalt för att tänka rätt?

Självständighet är bra, men kräver fungerande granskning av hur medlen används - i synnerhet om "samverkan" med omvärlden ökar, skriver Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Fria forskare vid självständiga lärosäten, kan det på sikt ger mer valuta för skattepengarna? Regeringen tror nog det. För visst låg även hopp om ökad nytta bakom beställningen av den autonomiutredning som presenterades i förra veckan.
Svenska staten satsar åtminstone hyfsat stora medel på forskning. Och den forskning som bedrivs håller - trots akademiska varningar om utslätning - fortfarande hög klass. Ändå är steget långt i Sverige till en kommersialisering av resultaten.
Kan detta dilemma, som indirekt påverkar vårt välstånd, lösas genom att lärosätena upphör att vara statliga myndigheter?
Tja, till de många fördelar med en sådan reform, som utredaren Daniel Tarschys räknar upp, hör att lärosätena får "möjlighet att motta donationer, äga egendom, samverka med företag och starta bolag".
Inte illa, men det där sker väl redan? Göteborgs universitet tigger ju, i likhet med andra lärosäten, pengar på sin hemsida. "Bidra till framtiden" ber GU och ger såväl en historisk som en framtidsöversikt över donationers betydelser.
Så vad blir skillnaden?
Mer! Daniel Tarschys håller med om att "cash" går bra att ta emot redan nu. Men om lärosätena upphör att vara statliga myndigheter och blir juridiska personer kan de motta även fast egendom, som fastigheter och tavlor.
Sådana donationer tillfaller i dag staten, vilket kanske inte är uppmuntrande i donatorns ögon.
- Förslagen skulle kunna öka donationsviljan, resonerar Daniel Tarschys, och tillägger att regeringens planer på avdragsrätt för donationer skulle göra detsamma.
Vid sidan av donationer till lärosätena, är de flesta forskningsprojekt beroende av medel som forskarna själva söker i stiftelser, fonder med mera. En ordning som inte är oproblematisk. Dels tar pengasökandet tid från forskningen i sig, dels kan vissa bidragsgivares opartiskhet ibland ifrågasättas.
För några år sedan väckte en exempelvis en donationsprofessur vid Karolinska stor uppmärksamhet då det framkom att donatorn Svensk Mjölk beslutat att dra tillbaka stödet då man var missnöjd med resultaten.
Riskerna med att bidragen kopplas till krav från givaren ökar om beroendet av sådan finansiering ökar. Det gör att tillsynen måste fungera. Så vem ska utöva den? frågar jag.
- Det skall lärosätena själva göra. Riksrevisionen och Högskoleverket ska bara granska sådant som kan kopplas till statliga medel, förklarar Tarschys.
En ordning som inte vore tillfredsställande. Med ökad frihet följer ansvar. Och behovet av granskning ökar. För lika väl som väldigt mycket gott kan komma av ökad allmän donationsvilja och växande företagssamverkan, så kan problem följa i dess spår.
Offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut, fastslår autonomiutredningen. Det är en sanning med modifikation. För med företagssamverkan, som visserligen kan ge bättre kommersialisering av forskningsresultaten, ökar kraven på sekretessbeläggning. Lars Hjälmered (m), ledamot i utbildningsutskottet, exemplifierar med erfarenheter från Göteborg vad gäller Volvo-samarbetet.
Det är naturligt att företag vill värna "affärshemligheter". Det påverkar dock vad som förblir offentligt. Kanske är det ett rimligt pris för ökat nyttiggörande av forskningen. Men det kräver öppen och ärlig debatt.