Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Krönikan 11/11: Förgrymmat vinklat, SVT!

Föräldrakraft är inte nyauktoriär hjärntvätt utan en kurs i familjesamspel som även uppmuntrar barnens egen tankeverksamhet. Dokument inifrån är helt fel ute, skriver GP:s Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Min son tittar på mig med allvarlig blick. Mamma, jag blir rädd när du skriker, säger han uppfodrande.
Och fastän mina mindre ljuva toner kom sig av att han bankade på sin gråtande lillasyster med en plastsåg, så infinner sig skuldmedvetandet snabbt hos mamma.
Skrik hör inte till de rekommenderade uppfostringsmetoderna. Däremot ett känslomässigt baserat resonemang, som Walters.
Min fyraårige son har lärt sig läxan från kursen i Föräldrakraft. Det kunde SVT-reportern Erik Sandberg också gjort, om han hade besvärat sig med att undersöka lite bättre i stället för att bedriva personligt korståg mot vad han misstar för nyauktoritär uppfostran.
I Dokument inifrån misslyckas Erik Sandberg helt med skildringen av en av de nya kommunala föräldrastödsutbildningar som erbjuds i allt fler svenska kommuner. Sådana som regeringen i sin folkhälsoproposition i våras avsatte 70 miljoner kronor för att utöka.
Till skillnad från vad Erik Sandberg försöker göra gällande i sitt program, är de kurser som erbjuds vetenskapligt beprövade. Det finns flera studier som visar att stöd till föräldrar påverkar folkhälsan positivt och spar pengar på lång sikt.
Därför lade Folkhälsoinsitutet fram en rad förslag till nya former av föräldrastöd redan 2005, på den förra regeringens uppdrag! Sven Bremberg, barnläkare och en av utredarna, berättade då i GP om hur de praktiskt inriktade kurserna betonar det positiva samspelet mellan barn och föräldrar.
Föräldrakraft är en av dem. Den involverar även barnen, som också får gå på kurs och bland annat lära sig mer om att uttrycka känslor, samt att både samarbeta och säga nej.
Steget till den klassiska auktoritära uppfostran är milslångt. Ändå pratar Erik Sandberg om backlash. Och Cecilia Modig på Rädda Barnen får svara på frågan varför pendeln svänger nu.
- Tidpress, blir hennes svar. Vi har inte tid med "demokratisk" fostran och det föder hunger efter enkla knep, hävdar hon.
Tidpressen kan inte förnekas. Men inte tar stjärnsystem, familjeråd och andra inslag i föräldrautbildningarna mindre tid än "fri uppfostran"!
Suget efter föräldrautbildningar bör snarare tolkas som engagerade föräldrars strävan efter att göra ett ännu bättre jobb, i vissa fall kanske än deras föräldrar gjorde under det 70-tal SVT idealiserar.
Kanske vill många finna en egen gyllene medelväg mellan två ytterligheter, den fria fostran och den auktoritära.
Barnläkaren Lars H Gustafsson, och den vänsterinriktade brittiske filosofen Stephen Law dömer i SVT ut konkurrerande proffessionella metoder som förfärliga. Det kan inte uteslutas att det har att göra med att herrarna föredrar de ingående manualer i ämnet de själva publicerat.
Experterna strider helt enkelt, likt nationalekonomer eller politiker, om vilken modell som är den rätta. Det sätter debatten i perspektiv.
Under förra århundradet kom daghemsrevolutionen. Bakom den fanns lika mycket kollektiva uppfostringsideal som servicevilja. Föräldrarna ansågs inte dugliga nog.
Nu vill många föräldrar ta chansen att öka kompetenskontot. Det är inte farligt, Erik Sandberg, det är positivt. Och den som någon gång ger sin lille slagskämpe tillfällig time-out snarare uppmuntrar än kväver kritiskt tänkande!