Kors i taket! Under mars och april sjönk priserna i dagligvaruhandeln med 0,6 respektive 0,8 procent. Detta enligt detaljhandelsindex, citerat av Svenska Dagbladet i fredags. Maten blir alltså billigare och ytterst är orsaken att Sverige blivit en del av EU.
Före medlemskapet, på 1980-talet, skenade priserna. På tio år fördubblades konsumentprisindex (KPI) och matpriserna steg ännu snabbare. Med EU och en ekonomisk politik som håller nere inflationen har prisutvecklingen blivit betydligt lugnare och matpriserna har i princip följt KPI. Matpriskurvan har dock nästan hela tiden legat över konsumentpriskurvan.
Men förra året hände något. I Konkurrensverkets statistik för 2004 kan man se hur priskurvan för livsmedel och alkoholfria drycker sakta sjunker trots att KPI stiger svagt. Konsumentverket förklarade i sin årsrapport detta med tilltagande lågpriskonkurrens.
Utvecklingen drivs av tyska Lidl och danska Netto (hälftenägt av Ica). Sedan januari 2004 har antalet lågprisbutiker i Sverige ökat med 80 procent till närmare 250. Thomas Svaton, vd för Svensk Dagligvaruhandel, tror att vi bara sett början vilket låter trevligt. Tyska lågprisjätten Aldi är sedan länge etablerad i Danmark. Det vore konstigt om vi inte snart får se den i Sverige.
Men har detta med EU att göra? Ja, i högsta grad. Medlemskapet i sig sänker naturligtvis inga priser. Det är följderna av medlemskapet som skärper konkurrensen som sänker priserna. Före EU var Sverige i princip en sluten marknad där några få jättar kunde bestämma pris, kvalitet och sortiment. EU slog hål på muren. Och ju mer lagstiftning och regelverk utjämnas inom unionen desto större blir hålet i muren, desto enklare blir det att ta upp konkurrensen.
Och det finns mycket kvar att göra. Svensk dagligvaruhandel domineras fortfarande av några få inhemska jättar. Ica, Kooperationen och Axfood har tillsammans 74 procent av marknaden - från grossist till butik. Och alla som följt en lokal debatt inför en lågprisetablering vet hur monopolisternas försvarsadvokater argumenterar.
Lidls butiker är fula. Är det någon som sett en vacker Icabutik?
Cityhandeln hotas. Och till Coop i Bäckebol kan man förstås promenera?
Lågprisbutikerna importerar för mycket. Läs på etiketterna varifrån varorna kommer i din dagliga Ica-, Vivo- eller Konsumbutik.
Urvalet är för dåligt. Låt konsumenterna bestämma.
Kvaliteten hotas. Snack. I lågprisbutikerna finns nästan alltid alternativ och man får vad man betalar för - precis som i andra butiker. Det är bara billigare.
Direkt snuskigt blir det när våra svenska högprisjättar samarbetar med lokala politiker genom att använda plan- och bygglagen. Så här skriver Konkurrensverket i sin årsrapport för 2004:
"Plan- och bygglagen ... är ett av de mer väsentliga inträdeshindren för nya företag på dagligvarumarknaden, eftersom vissa kommuner inte alltid tillvaratar konkurrensintresset i tillämpningen av lagen."
Nej, just det! Riv konkurrenshindren, stora som små. Att vi har kronor i stället för euro är ett av hindren. Kapar vi fem procentenheter på matpriserna är vi nere på finsk nivå. Ytterligare fyra procentenheter och vi når högkostnadslandet Tysklands matpriser. Det kan inte vara omöjligt.
