Den 7 juni är det val till EU-parlamentet. Det är om knappt två månader. Ändå är det märkligt tyst i medierna och från de politiska partierna. I alla fall än så länge.
Kanske är det inte så konstigt, eftersom tystnad är vanlig när det kommer till EU-frågor. Flera av de stora partierna är splittrade och brottas fortfarande med frågan ja eller nej till det EU-medlemskap som varit ett faktum i nästan femton år. För att undvika interna motsättningar och inte förlora väljare så sitter man still i båten och håller truten så länge som möjligt.
Konsekvensen blir, att trots att många av alla de beslut som fattas i Bryssel påverkar våra liv varje dag, så är det alldeles för många svenskar som inte har koll på hur EU fungerar.
Förmodligen är det också skälet till att så många som var tredje svensk - enligt en opinionsmätning från Synovate som publicerats i tidningen Fokus - inte ens känner till att det snart är val till EU-parlamentet. Än värre ser det ut om man tittar närmare på dem vars axlar vårt lands framtid vilar, de under trettio år, i den gruppen känner bara var femte till att det snart är EU-val.
Okunnigheten är allvarlig. För EU-valet är viktigt. I många frågor har parlamentet i Bryssel långt mer att säga till om än våra svenska riksdagspolitiker. Framförallt när det kommer till så kallade vardagliga frågor har parlamentet tillsammans med ministerråden en lagstiftande funktion. Lite mindre har man att säga till om i de stora frågorna som rör bland annat jordbruk, fiske och skatter. Men om det blir ett ja på Irland och Lissabonfördraget kan antas så ändras detta, och parlamentets makt ökar ytterligare.
Vad svenska väljare måste inse är att det faktiskt spelar stor roll för oss alla hur sammansättningen i parlamentet ser ut. Om det är de gröna eller liberalerna som är mest inflytelserika, eller om det är de konservativa eller socialisterna som har störst möjligheter att driva igenom sina förslag i så gott som hela Europa. I vilken riktning vill du eller jag att parlamentet och i förlängningen EU skall gå? Har man en åsikt om det så finns det alla skäl i världen att gå och rösta.
Det stora ansvaret för att EU-valet inte skall bli den flopp det blev förra gången har politikerna. De som brinner för Europafrågor och som verkligen vill till Bryssel måste i ännu högre grad göra sig synliga för väljarna. Och det handlar inte bara om att tala om vad man själv tycker och tänker, utan också om att visa på hur man skiljer sig från andra partiers representanter. Först när det blir en debatt liknande den inför ett riksdagsval kommer väljarna att känna att det är motiverat att lägga sin röst.
Ibland får man känslan av att det tappats bort att det faktiskt handlar om politiker med olika ideologiska dagordningar som skall skickas ned till Bryssel. Många människor upplever det kanske i stället som att det bara handlar om småtrevliga representanter för Sverige som skall sitta nere i parlamentet och puttra. Inget kunde vara mer fel. Att det blivit så beror säkerligen på att man inom en del partier (alla?) använt en plats i EU-parlamentet som en reträttpost för toppolitiker på väg ut ifrån hetluften. Det är tråkigt.
Det bästa man som väljare kan göra den 7 juni är att gå och rösta. Och rösta på någon som brinner och som man tror skulle kunna göra ett bra jobb inte bara för Sverige, utan för alla EU-medborgare.
