Jag har skrivit den här krönikan förr. Då har det gällt Landsarkivet, Sociala huset, Centralposthuset eller Friggagatan. Nu handlar det om Gårda. Men det är samma diskussion. Vill vi ha en levande stad med avtryck från olika tidsperioder och plats för olika sorts människor? Eller vill vi ha en död stad där nyfunkis och parkeringshus regerar och där de enda som har något att säga till om i stadsbyggnadsfrågor är de som är inbjudna till Roger Holtbacks glöggparty?
Det senare känns i stor utsträckning som ett mardrömsscenario, men sanningen är att det i relativt hög grad överensstämmer med verkligheten. En efter en skövlas historiska miljöer i Göteborg, och gång på gång avslöjas att beredningar av stadsbyggnadsärenden inte gått till som de skall. I hemlighet ges näringslivet löften om rivning och sedan baxar Socialdemokraterna, trots protester från olika håll, igenom ett beslut i kommunfullmäktige.
Nu har Socialdemokraterna i och för sig med sin nya lokala ledning en unik chans att tänka nytt. Att göra sig av med den gamla förkärleken för betong och börja värna om stadens pärlor. Frågan är bara om viljan finns?
För en månad sedan skrev Svenska Mässans VD Lennart Mankert och styrelseordföranden Roger Holtback på GP debatt att "Husen i Gårda måste rivas för att ge plats åt en ny parkeringsanläggning".
Husen det handlar om är några kvarter i södra delen av Gårda. Dessa omkring 20 landshövdingehus är de enda som finns kvar av de ursprungligen närmare 160 stycken fastigheter som utgjorde bostadsbeståndet i arbetarstadsdelen Gårda. Miljön är unik och vittnar om en viktig del av Göteborgs historia. I dag är kvarteren också viktiga eftersom de erbjuder små och billiga lägenheter som passar unga människor, vilka inte har råd med de hyror som tas ut i nybyggda hus.
Därför "måste" husen till skillnad från vad Mankert och Holtback anser inte alls rivas. De bör i stället rustas upp och skyddas från rivning för all framtid.
Tyvärr verkar tidigare nämnda herrar - inte speciellt otippat - ha fått byggnadsnämndens nye ordförande Mats Arnsmar (S) på sin sida. I en intervju i Sveriges Radio i januari sade Arnsmar att "Vi måste ju för mässans skull ha parkeringar. Och då är det ju bra om de ligger utmed motorvägen". Samme Arnsmar sade visserligen i en intervju i GP bara några dagar senare att "Vi måste sluta prata om brist på parkeringsplatser och börja prata om människors transportbehov. Ofta går det att komma till stan på annat sätt än i egen bil".
I Arnsmars värld är det fel när vanliga göteborgare som är beroende av bilen för att ta sig till och från arbetet efterfrågar parkeringsplatser. När Mankert och Holtback kräver parkeringsplatser är dessa ett måste...
Nu är det i och för sig ingen som förnekar att Svenska Mässans verksamhet behöver fler p-platser. Men det betyder inte att dessa behöver ligga exakt där det i dag finns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det går att bygga ut Lisebergs parkeringar tvärs över vägen från Focushuset. Det går att bygga fler p-platser vid Valhalla. Bland annat.
Många göteborgare vill bevara Gårda. Tusentals har skrivit på protestlistor mot rivning. Vore det inte något att vara stolt över att vara den socialdemokrat som började lyssna på göteborgarna i stadsbyggnadsfrågor? Att vara den som satte stopp för rivningsraseriet. Det vore väl fint, Mats Arnsmar?