Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Korv i stället för bad

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Medan allianspartiernas ledare inte badade i en badtunna i Maramö, stället som låter som en felstavning, så var moderaternas egen ekonomiske rockstjärna Anders Borg traditionsenligt i Göteborg och talade för rekordpublik på Börssällskapet. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det var en synbarligen nöjd och säker finansminister som berättade om hur finanskrisen, som nu är inne på sitt femte år, slår mot Sverige och svenska jobb men hur de stabila offentliga finanserna och ett kontinuerligt reformarbete gett Sverige en stark position med möjligheter att möta konjunkturnedgångens effekter på jobben. Budskapet var: tillståndet i Borgs rike är gott trots de bistra tiderna och vägen framåt heter ordning och reda i finanserna, fler i arbete och ett samhälle som håller ihop.

Som vanligt kunde man konstatera att Borg är kunnig, charmig och snabbtänkt. Han har onekligen lyckats som finansminister och åtnjuter stort förtroende. Följaktligen har det spekulerats i att han skulle ersätta Fredrik Reinfeldt som statsministerkandidat, vilket han själv, livligt och helt enligt rollhäftet, dementerat. 

– Jag gör gärna en period till som finansminister. Det finns många exempel på dugliga finansministrar som inte lyckats som statsministrar. Gordon Brown är ett exempel, sa Anders Borg.

Det är nästan så att man tror honom. Men att han och alliansen inte skulle få chansen till en ytterligare maktperiod verkar inte föresväva finansministern.

Det finns, som vi vet, de som ifrågasätter Borgs optimism både vad gäller läget i landet och möjligheten för honom att behålla jobbet. Opposition kallas de. Och det är nog svårt att hävda att allt är frid och fröjd, men i några mycket viktiga avseenden har alliansregeringen lyckats. Ekonomin är i toppklass i Europa, valfriheten för medborgarna har ökat, det är numera lönsammare för den enskilde att arbeta än att inte göra det och arbetslösheten är, visserligen oacceptabelt hög, men lägre än i de flesta andra EU-länder. 

I opinionsundersökningarna och med samarbetet står det sämre till. Därför samlades allianspartiernas ledare hos Annie Lööf i Maramö. De grillade korv, pratade och lät sig fotograferas. Några stora utspel blev det inte, men väl fem gemensamma arbetsgrupper inom centrala områden. De är viktiga instrument för att mejsla ut politiken och skapa större samhörighet.

Många har förlöjligat mötet, men det var likväl viktigt. Centerpartiet och Kristdemokraterna ligger kontinuerligt nära fyraprocentsspärren i opinionsundersökningar, småpartierna i alliansen har gjort egna utspel och oppositionen har kunnat glädja sig åt ett rejält väljarförsprång. Just därför var det av stor betydelse att partiledarna visade att de satsar på alliansen, på samarbete och samtal i stället för egna utspel. 

Vid den efterföljande presskonferensen sa statsminister Fredrik Reinfeldt att alliansen inte bara vill vinna regeringsmakten i riket utan också i Göteborg och Malmö. 

– Helst vill jag se alliansen överallt i Sverige. Malmö och Göteborg, där vi inte har haft möjlighet att påverka, är viktiga städer för ekonomins förändring och för jobbskapandet, sa Reinfeldt. 

Det är ju roligt att regeringen upptäckt Göteborg. Ibland får man nämligen intrycket att göteborgare betraktas som ett särintresse bland andra.

Ett ”regimskifte” i Göteborg vore inte fel. Socialdemokraterna har innehaft makten så länge i Göteborg att många betraktar det som en naturlag, på samma sätt som det en gång var på riksplanet. Men Fredrik Reinfeldt & Co visade att det går att rita om den politiska kartan. Frågan är bara om det finns tillräcklig kraft i den lokala alliansen för att på allvar utmana ”det stadsbärande” partiet och dess vapendragare? Men det finns att göra i allt från stads- och trafikplanering och skola till äldreomsorg, konkurrenskraft och företagsklimat!

PS Den arge konstnären Jörgen Svensson gick i veckan ånyo till hätskt angrepp mot mig. Om någon undrar om jag ämnar gå i svaromål, så är svaret nej. Till skillnad från Jörgen Svensson inser jag att argumentationen varken blir skarpare eller mer begåvad för att man upprepar den i längre form och högre tonläge.